Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Teorier för ljusets färgverkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
LJUSET.
rymmer någon materia i mellanrummen mellan himlakropparna. I följd härav finnes det
från solen och fram till oss, eller rättare fram till jordens atmosfär, ett fullkomligt tomrum.
Men om rummet mellan solen och jorden är fullkomligt tomt, är det omöjligt, att
ljusstrålarna komma till oss genom någon sådan förmedling som då en klockas ljud föres till
oss medelst luften, på så sätt att om luften mellan oss och klockan bortskaffades, vi
intet skulle höra, hur hårt än klockan ansloges.»
»Sedan på detta sätt fastslagits, att det råder ett fullkomligt tomrum mellan
himlakropparna, kan man icke omfatta någon annan åskådning än emanationsteorien, och detta
skäl har tvungit Newton att hålla före, att solen och likaså alla lysande kroppar utsända
verkliga strålar och att dessa strålar utgöras av delar av den lysande kroppen, vilka jagas
ut av en oerhörd kraft. Det behövs i sanning en oerhörd kraft för att giva dessa strålar
en så obegriplig hastighet, att de på 8 minuter gå från solen till jorden.»
»Men låt oss nu se, om denna förklaring är förenlig med Newtons grundläggande åsikt,
enligt vilken det råder ett fullkomligt tomrum i himlarna, så att planeterna icke möta
något motstånd. Eders Höghet inser lätt, att himmelsrummen, i stället för att förbliva
tomma, fullständigt fyllas av strålar, icke blott från solen utan också från alla andra
stjärnor, vilka strålar med största hastighet genomkorsa alla deras delar och i alla
riktningar. Himlakropparna, som passera dessa rum, komma därför att i stället för att möta
ett tomrum finna ljusstrålarnas materia i den mest förfärliga upprördhet, varigenom
kropparna böra bli ännu mer störda i sin rörelse än om denna materia vore i vila.»
»Newton, som fruktade, att en sådan fri materia, som den Cartesius antagit, skulle
störa planeternas rörelse, leddes i rak motsats mot sin egentliga avsikt till att införa ett
ännu mera besynnerligt medium, ty genom detta medium borde planeterna utsättas
för oändligt mycket större rubbningar. Se där ett sorgligt exempel på den mänskliga
visdomen, som i avsikt att undvika en olägenhet ofta förfaller till ännu större
orimligheter.»
I ett föregående brev hade Euler framhållit andra omständigheter, som svårligen
kunna sägas stå i överensstämmelse med emissionsteorien. Framför allt uppehöll han
sig vid ljusstrålarnas ömsesidiga genomtränglighet (jfr sid. 854), vilken är obegriplig,
om ljusstrålarna äro strömmar av materia. Lika obegripligt syntes det Euler, att
Ijus-ämnesströmmen kan gå i rak linje genom ett genomskinligt ämne i varje godtycklig
riktning. Det skulle visa, att ämnets porer ligga i rak följd hur man än vänder sig. Ett
sådant ämne borde i så fall uteslutande bestå av porer!
Eulers teori för ljuset och färgerna. De motsägelser, vartill en ljusämnesteori leder,
syntes Euler vara av så pass allvarlig art, att de med tvingande nödvändighet leda till
uppfattningen av ljuset som en vågrörelse i ett medium. Detta medium är etern, som
finnes överallt i universum. Eftersom våghastigheten i ett elastiskt medium (se sid. 514)
betingas av mediets täthet och elasticitet, så att våghastighetens kvadrat är lika med
kvoten mellan mediets elasticitetskoefficient och dess täthet, behöver man blott antaga,
att eterns täthet är ytterst ringa och dess elasticitet däremot mycket stor, för att man
utan vidare skall inse, att ljushastigheten kan vara så enorm som mätningar giva vid
handen. Euler framhåller, att detta antagande rörande eterns egenskaper står i bästa
överensstämmelse med erfarenheten. Eterns ringa täthet visas av att den icke sätter
något motstånd mot planeternas rörelse. Eterns utomordentliga elasticitet synes å andra
sidan just manifestera sig däri, att etern fyller alla tomrum, så att den tränger in i
materians finaste porer och omöjliggör uppkomsten av ett absolut tomrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
