Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets böjning och interferens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
LJUSET.
Känner man spaltbredden a behöver man blott uppmäta den vinkel v, för vilken
kikaren inriktats mot den N:te mörka linjen, för att ur ovanstående formel omedelbart
beräkna våglängden.
Gitterspektrum. Om man låter vitt ljus falla in mot springan vid Frauenhofers
kikareanordning, ser man icke längre en enbar växling av ljus och mörker utan i stället
en upprepad följd av spektra. Detta beror därpå, att varje färgsort äger en bestämd
våglängd, olika för olika färger, varför varje färg får vissa bestämda ljusmaxima av olika
ordning. När olika färgers ljusmaxima av första ordningen på så sätt falla vid sidan av
varandra, bilda de ett helt spektrum av första ordningen. På samma sätt bilda olika färgers
ljusmaxima av andra ordningen tillsammans ett spektrum av andra ordningen, vilket
som ett färgband då kommer att ligga intill det färgband, som utgöres av första
ordningens spektrum. Analogt bildas spektra av högre ordning.
Ett dylikt interferensspektrum kan visserligen genom kikaren förstoras i hög grad,
men blir då tämligen ljussvagt. Man kan dock till en viss grad avsevärt stegra
ljus-styrkan genom att ställa flera springor parallellt i en rad i samma plan, så att de bilda
ett galler eller s. k. gitter. Betraktas de genom kikaren, komma
de olika springornas båda ytterstrålar att inbördes ha samma
gångskillnad för alla springorna (se fig. 756), och man får ett s. k.
gitterspektrum av precis samma karaktär som vid en enda
springa, ehuru ljusstarkare.
Genom införande av gittret vinner man dessutom den
fördelen, att man kan göra springorna ytterst smala, så att spe ktret
kan bli synnerligen rent. När springan är ytterst fin, ko mma
nämligen varje färgs ljusmaxima att vara sammanträngda till
fina linjer med breda, mörka mellanrum, medan i motsatt fall
ljusmaximet får en avsevärd bredd. I förra fallet ligga därför
de olika färgernas ljuslinjer tämligen skarpt avskilda från
varandra, spektret blir rent, medan färgerna däremot i det senare
fallet bredas ut och gripa in i varandra. Ju högre ordningen är på ett spektrum, desto
bredare utrymme upptager det, så att de olika spektra rentav gripa över i varandra
vid stort ordningstal.
Frauenhofer framställde sitt gitter medelst ett galler av tätt intill varandra spända
fina trådar. Sedermera har man funnit på att framställa gitter genom att med
en fin diamantspets rista en rad parallella streck på en glasskiva. Varje repa i glaset
kommer då att tjänstgöra som en praktiskt taget ogenomskinlig gallertråd, och varje
mellanrum mellan reporna utgör på så sätt en springa. Dylika gitter utföras medelst
delningsmaskin och kunna göras ytterst fina med upp till tiotusentals streck per
millimeter.
Rowlandsgitter. Den amerikanske fysikern Henry Augustus Rowland (1848—
1901) har inlagt en utomordentlig förtjänst vid fulländandet av diffraktionsgittren. För
att de frauenhoferska gittren verkligen skola uppfylla sitt ändamål, är det ofrånkomligt,
att de olika springornas bredd är i möjligaste mån exakt densamma, enär eljest
interfe-rensförloppet utfaller olika för de olika springorna och allvarliga störningar uppstå. Därtill
fordras i sin tur, att delningsmaskinen verkligen ristar strecken på exakt samma avstånd.
Delningsmaskinens noggrannhet beror emellertid framför allt av noggrannheten vid
till
Fig. 756. Gitter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
