Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Fotometri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSET SOM ENERGIFORM. FOTOMETRI.
905
in på hypotesernas område. Den gamla, även av Newton omfattade, högst primitiva
föreställningen om ljuset som en ström av olikfärgade små kroppar har återuppstått i en
ny, förandligad form, emissions- och undulationsteori ha sammansvetsats i kvantteorien.
Fotometri.
Grunden lägges till fotoinetrien. Det äldsta arbetet över ljusets mätning och
grade-ring torde få anses vara Essai d’optique sur la gradation de la lumière (Försök till en optik
över ljusets gradering), författat av den franske fysikern Pierre Bouguer (1698—1758)
och publicerat 1729. Detta verks första avsnitt handlar om »mätning av ljusstyrka», och
dess andra avsnitt avhandlar »genomskinlighet och ogenomskinlighet», övriga avsnitt
avhandla huvudsakligen ljusets absorption. I detta arbete göres för första gången
försök att finna rationella grunder för en objektiv mätning av ljusmängder och ljusstyrka.
Bouguers rätt trevande försök överglänstes 1760 av den elsassiske fysikern och
matematikern Johann Heinrich Lambert (1728—1777), vilken då publicerade sitt stora
arbete Photometria sive de mesur a et gradibus luminis, colorum et umbrae (Fotometri eller
mätning och gradering av ljus, färg och skugga), i vilket den gren av ljustekniken, som
efter Lambert kallas för fotometri, gavs en fast utformning.
Den moderna ljustekniken, vars praktiska uppgift är att framställa ljuskällor och
metoder för deras energitillförsel ävensom att på ett rationellt sätt fördela lampor, fönster
o. dyl., så att ekonomiska, estetiska och hygieniska synpunkter på ett rationellt sätt
tillgodoses vid öppna och slutna rums belysning, måste som grund för en dylik rationell
utformning äga ett mättekniskt underlag. Ljusteknikens måttsbegrepp, lagar och
mätmetoder äro just de väsentliga studieföremålen inom fotometrien, vilken sedan Lamberts
tid huvudsakligen förts framåt, därigenom att måttsenheterna och mätmetoderna
fullkomnats.
Lamberts fotoinetriska grundlag. Den utstrålning, som utgår från en ljuskälla, blir för
ögat synlig, därigenom att något föremål ställes i vägen för strålningen och därvid belyses.
Vanligen betjänar man sig inom fotometrien härvid av en matt, vit yta, t. ex. i form av en
vit, matt pappskiva. Belysas två dylika identiskt lika skivor eller skärmar från samma
slags ljuskälla, så kan man med ögats hjälp bedöma deras belysning inbördes och tala
om att den ena är starkare belyst än den andra eller att de båda äro lika starkt belysta.
Därmed är första grunden lagd till ett m å 11 på ljusstrålning, och det återstår endast att
finna en numrerad skala, efter vilken ljusets gradering närmare kan ske. Liksom inom
andra delar av fysiken måste en dylik måttskala grundas på någon för ljusstrålningen
gällande lag. Denna fotometriens grundlag uppställdes av Lambert, och man kan på
följande sätt formulera Lamberts lag:
Det ljusflöde, som träffar en i ljusstrålarnas väg ställd
skärm, är proportionellt mot ljuskällans intensitet och mot
ytinnehållet av skärmens projektion vinkelrätt mot
strålarna samt omvänt proportionellt mot kvadraten på
skärmens avstånd från ljuskällan.
I matematisk form kan Lamberts lag skrivas
, la cos i
=––––-
r2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
