Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Ljusenergins former och omvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSET SOM ENERGIFORM. OMVANDLINGAR.
915
Strålniugsmätning. Av alla de energiomvandlingar ljuset kan undergå är
omvandlingen till värmeenergi i en sotad kropp den mest omedelbara och samtidigt också den,
som bäst låter sig utnyttjas till en objektiv mätning av ljusenergi. Är kroppens yta
fullkomligt svart, så att den absorberar all den inkommande strålningen, så förvandlas all
strålningen till värmeenergi oberoende av strålningens våglängd. Det har visat sig
möjligt, att genom elektrolytisk utfällning på metallbleck åstadkomma en dylik svärta, som
inom ett avsevärt våglängdsområde giver fullkomlig omvandling, så att ingen
selektivi-tet uppstår. En dylik svärtad metallyta har således i olikhet mot ögat och de
ljuselektriska cellerna (jfr sid. 921) en konstant känslighet för ljus av olika våglängder
och utgör således ur energisynpunkt ett verkligt »objektivt öga». Medan människans öga
är fullständigt blint för infraröd och ultraviolett strålning, kommer detta öga däremot att
även för dylik strålning reagera på ett »objektivt» sätt.
Uppmätningen av den värmemängd, som utvecklas i ett dylikt svärtat metallbleck,
låter sig synnerligen lätt utföras, ty en metalls elektriska ledningsmotstånd växer i direkt
Fig. 775. Energifördelning i solens spektrum. Efter Langley (1888).
proportion till temperaturen och således också till värmeutvecklingen. Metallblecket
inkopplas därför till en apparat för mätning av elektriskt ledningsmotstånd, t. ex. en
Wheat-stones brygga, varefter man indirekt kan bestämma den infallande strålningens energi.
För ändamålet i fråga konstruerade den amerikanske fysikern och astronomen Samuel
Pierpont Langley (1834—1906) på 1890-talet en speciell brygganordning, s. k. bolometer,
vilken i förbindelse med en registrerande galvanometer registrerar energi strålningen, på
samma sätt som en barograf registrerar barometerståndet. För att registrera
energistrålningen inom olika delar av ett spektrum använde Langley sig av en fin, sotad platinatråd,
endast O.o5 mm bred och O.o o 2 mm tjock, vilken kopplades till bolometern. Platinatråden
monteras som en hårkorslinje i spektrometerns kikare och föres i olika lägen i spektret
tvärs över detsamma, så att det för varje läge täcker en mot en bestämd våglängd svarande
fin strimma av spektret. I fig. 775 visas ett av Langley registrerat diagram över
energifördelningen i solstrålningens spektrum. Våglängderna äro angivna å skalan från 0 p
till 15 [i, spektrets synliga del faller inom ett litet område {m till n) mellan 0 och 1
spektrets huvudsakliga del, för vilken ögat är blint, omfattar således infraröd strålning,
vilken dessutom har ett ganska ojämnt förlopp, beroende på att en mängd
absorp-tionslinjer uppträda där.
Med Langleys självregistrerande bolometer kan man också undersöka den svarta
strålningen (se sid. 632), exempelvis från en ugnsöppning av den form vi tidigare omnämnt
(fig. 558 och 559) vid olika temperatur hos ugnen. Fig. 775 liksom den i annan skala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
