Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Ljusenergins former och omvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916
LJUSET.
Fig. 776. Energifördelningen i den svarta strålningens spektrum vid olika temperaturer, jämförd med
solstrålningens energifördelning. Efter Langley (1890).
uppgjorda 776 visar en sammanställning av kurvor över energifördelningen i den svarta
strålningens spektrum vid temperaturerna 0°, 100°, 178° (fig. 775) och. 40°, 100°, 178°,
330°, 559° och 815° C (fig. 776), och till jämförelse är även upptagen kurvan över
solstrålningen (den fina linjen över »Sonne»).
Ljusets mekaniska ekvivalent. Tack vare lagbundenheten i den svarta strålningen
(se sid. 633 och 940) är det möjligt att i watt uppskatta den energi, som per sekund
registreras av en bolometer, genom att olika ljuskällors diagram jämföras med den
svarta strålningens diagram. Exempelvis kan man i anslutning till fig. 776 med hjälp
av Wiens förskjutningslag (se sid. 936) uppskatta solens temperatur till 5900° C.
Genom jämförelsen med svarta strålningen blir det också möjligt att i siffror angiva
sambandet mellan ljusström mätt i lumen och ljuseffekt mätt i watt. Uppskattningen
av ljusström sker med ögat och betingas därför av ögats känslighetskurva (fig. 774).
Antager man, att ögat till fysiologisk retning till fullo utnyttjar energien från strålar med
våglängden 555 nyt men för övriga våglängder blott den bråkdel, som angives av tabellen
å sid. 912, så kommer den utnyttjade energien att bliva väsentligt lägre, än om ögat ägde
samma fulla känslighet för alla våglängder. Förhållandet emellan den på detta sätt
fysiologiskt utnyttjade effekten mätt i watt och totala ljusströmmen mätt i lumen brukar man
kalla mekanisk ljusekvivalent. Vid Internationella Belysningskommissionen i Paris 1921
gjordes av E. P. Hyde en sammanställning av de olika värden på denna ekvivalent, som
framgått ur amerikanska forskares mätningar.. Med ett fel av cirka -J- 5 % kan man
av denna sammanställning draga den slutsatsen, att värdet på den mekaniska
1jusek v i v a 1enten är
O,ooi45 watt/lumen.
Ideala och verkliga ljuskällors energiutbyte. Nästan varje ljuskälla är så beskaffad,
att den del av dess strålning, som är synlig för ögat, äger en väsentligt mindre energi än
den del, som faller inom det infraröda våglängdsområdet. Nästan varje ljuskälla är därför
synnerligen ofullkomlig ur belysningssynpunkt, eftersom endast en ringa bråkdel av dess
energistrålning kan tillgodogöras i ögat. Ur belysningssynpunkt sett vore det därför önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
