Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Kompassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETER. KOMPASSEN.
989
diet av de magnetiska fenomenen däremot att anknytas till mera målmedvetna
strävanden med tekniskt syfte, och. redan under medeltiden kade man samlat de
kunskaper om de magnetiska fenomenen, som utgöra innehållet av vår tids elementära
vetande på detta område.
Kompassen.
Fig. 872. Japansk vagn med
magnetisk vägvisare.
Den magnetiska vagnen. Redan långt tillbaka i tiden synas kineserna ha iakttagit,
att en magnetsten, om den fritt får röra sig, inställer sig automatiskt i en bestämd
riktning. De tyckas även ha känt till att om man gnider en stålnål med en magnetsten, så
får även stålnålen samma egenskap. Fritt rörlig ställer den sig nämligen pekande
från norr till söder eller, om man så vill, pekande från söder till norr. Kineserna själva
ha velat göra gällande, att de tusentals år före Kristi födelse använt sig av denna
magnetnålens egenskap för att i öde trakter finna väg.
I en gammal kinesisk handbok, »Den röda Jaspis’ trädgård, var est ungdomen
undervisas i de gamlas historia», angives, att en kejsare vid namn Tsche-u-kung år
1100 f. K. skulle uppfunnit den magnetiska vagnen, ett
slags tvåhjuligt fordon, framtill utrustat med en vridbar
figur, vilken med sin hand, tack vare en däri anbragt
magnetsten, alltid pekade mot söder.
De gamla sägnerna förlägga uppfinningen av den
magnetiska vagnen ännu längre tillbaka i tiden. Det
skulle ha varit en kejsare Huang-ti, vilken under ett
upp-rorskrig år 2364 f. K. uppfunnit vagnen för att göra sig
oberoende av de dammskyar, hans fiender rörde upp.
Långtifrån att dammolnen bragte oordning i hans härar,
kunde magnetvagnen sätta honom i stånd att genskjuta
fienden och därmed vinna en avgörande seger.
Håller man sig till mera pålitliga kinesiska
källskrifter, får man nöja sig med att anse konstaterat att
kineserna före 121 e. K. förstodo att genom strykning av
en stålnål med en magnetsten förvandla den till en
magnetnål, ty detta omnämnes i en från detta år härrörande uppslagsbok,
Shu-e-Wen, författad av Hin-tschin. Likaså vet man av Shu-ma-thians memoarer från
andra århundradet f. K., att främmande ambassadörer som gåva erhållit magnetiska
vagnar.
Kompassen. Användandet av magnetnålen för sjöfärder tycks däremot tillhöra
en senare period av Kinas historia. Det äldsta dokument, som omtalar magnetnålens
användning i sjöfartens tjänst, härrör från tiden för dynastien Tsin, vilken regerade
från år 265 till år 419 e. K.
När och hur kompassen först kom till användning i Västerlandet vet man ej med
exakthet. Mot slutet av 1100-talet och vid början av 1200-talet finnes kompassen
omnämnd i flera skrifter. De äldsta av dessa dokument äro dels Alexander Reckams under
1100-talets första hälft utgivna De natur is rerum (Om tingens natur) och dels en satirisk
dikt La Bible av trubaduren Guyot de Provence, troligen skriven år 1190. I fri
översättning återfinnes i den senare följande om kompassen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
