Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Kompassen - Jorden som magnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
996
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
som motsvarar missvisningen. Eller också kan man, och därtill är man nödsakad, så
snart man färdas över vida områden med varierande missvisning, ställa kursen snett
så stor vinkel i förhållande till kompassens väderstreck, som svarar mot den för orten
gällande missvisningen (se fig. 886). Vid järnfartyg, framför allt krigsfartyg, inverkar
järnet på kompassens inställning, och man har måst uppfinna speciella kompensations
-anordningar i form av intill kompassen placerade järnklumpar och magneter för- att
upphäva detta inflytande, som kallas deviation. Fig. 881 visar en standardkompass av
modern typ; de två yttre smidesjärnkulorna kunna manövreras medelst en å figuren
synlig vev, och de innanför den öppna skåpdörren synliga tre magnetsystemen äro
likaledes styrda av samma vev, varigenom en snabb kompensation kan utföras. Detta
tillgår så, att fartyget får intaga vissa lägen i olika väderstreck, varvid eventuell
missvisning observeras och blir vägledande för kompensationens avpassning. Överst sitter ett
azimutinstrument, vilket kan lätt inställas i kompassens riktning, utan att
kompasshuven behöver avlyftas.
Jorden som magnet.
Deklinationen eller den s. k. missvisningen upptäckes. När kompassen spriddes allt
mer och mer i sjöfartens tjänst, kom den även att användas i sådana europeiska trakter,
som i olikhet mot Medelhavstrakterna uppvisa det i det föregående redan omnämnda,
betydelsefulla fenomen, som benämnes missvisning eller deklination och som består däri,
att kompassen icke exakt angiver nord-sydriktningen, utan avviker en för varje ort fullt
bestämd vinkel, deklinationsvinkeln, ur meridianen. Med användning av denna fackterm
kallas kompassen stimdom deklinatorium.
På 1400-talet lär man i olika länder tillverkat kompasser, som jämförda med
varandra visade olika; sålunda särskilde man genueserkompassen från den flamländska
kompassen. Den store österrikiske astronomen Georg Peuerbach (1423—1461) lär
ha efterlämnat ett manuskript »Om kompassens framställning med regler för alla
breddgrader», tydande på en kännedom om kompassens olika egenskaper vid olika
breddgrader. Ett flertal kompasser från denna tid, den äldsta bevarade är från 1451
och finnes i Innsbruck, uppvisa på vindrosen ett streck vid sidan om nord-sydlinjen,
uppenbarligen avseende att antyda den riktning kompassnålen bör intaga för att
vind-rosen skall korrekt angiva väderstrecken. Ett sådant streck eller pil användes även
nu för tiden på kompasser av enklare konstruktion.
Deklinationen var bekant för kineserna långt innan de europeiska kompasserna
kommo i bruk. Så säger Ke-u-tsung-chy i en natur historia, som han författat mellan
1111 och 1117 e. K.:
»Om man gnider spetsen av en nål med Hi-nang-chy, den mörkblå magnetstenen, så
pekar den därefter mot söder, men icke med fullständig noggrannhet, utan den avviker
något åt öster.»
Ke-u-tsung-chy angiver till och med ganska noga deklinationsvinkelns storlek, ty
han säger, att nålen vänder sig i riktning mot Ping, d. v. s. ungefär vad vi kalla sydsydost.
Noga räknat anger Ping ett väderstreck, som ligger ett tjugufjärdedels varv, eller 15°,
öster om sydriktningen, och således visar magnetnålens mot norr vända spets, vilken vi
européer huvudsakligen fästa oss vid, 15° västlig riktning. Nu för tiden är avvikelsen
ej längre så stor i Kina, icke på något ställe av det vidsträckta riket mer än 6° östlig
och ej heller någonstädes mer än 6° västlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
