Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Ljusfenomen och mekaniska verkningar av elektriskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MEKANISKA VERKNINGAR.
1031
den tyske fysikern Georg Christoph Lichtenberg (1742—1799) av en tillfällighet
underliga stjärnformiga fläckar vid urladdning mot en dammig elektroforkaka. Det
visade sig vid de systematiska försök Lichtenberg på grund härav anställde med fint
pulver utstrött på en elektroforkaka, att när urladdningen sker från knoppen till en
Leidenflaskas positivt laddade innerbeläggning, den uppkomna fläcken har formen av
en starkt grenig stjärna (se fig. 901), men om flaskans innerladdning är negativ, så blir
fläcken mera rund och jämn (se fig. 902).
Liknande försök anställdes av en mängd andra fysiker. T. Cavallo påpekade, att
när man vid försöken strör pulver genom en linnesikt, elektriseras pulvret genom
friktion, varför det lättare påverkas av en urladdning. På förslag av Villarsy infördes
all
Fig. 901. Positiv Lichtenbergsk figur
på fotografiplåt.
Fig. 902. Negativ Lichtenbergsk
figur på fotografiplåt.
mänt en blandning av svavel- och mönjepulver, vilka vid siktningen antaga motsatta
laddningar. Vid urladdning skiljas dessa pulversorter åt, så att de positiva figurerna
bildas i form av svavelgula, grenade stjärnor, och de negativa figurerna bliva av mönja
rödfärgade plättar. Nu för tiden användes med framgång urladdning på fotografiska
plåtar, vilka efter framkallning giva detaljrika bilder. Det är på detta sätt fig. 901
och fig. 902 erhållits.
Dessa Lichtenbergska figurer eller elektriska figurer visa en uppenbar olikhet i förloppet
vid positiv respektive negativ laddnings utströmning över en isolatorplatta. Förloppet,
under vilket figurerna bildas, är emellertid av en rätt komplicerad natur. Dels bildas
figurerna genom en växelverkan mellan pulvret och isolatorunderlaget, varigenom
figurernas form betingas av dessa materials egenskaper, dels sker urladdningen icke så
enkelt, att man kan tänka sig det elektriska fluidet i jämn ström breda ut sig på
underlaget. Man får i stället i anslutning till Watsons princip om elektricitetens cirkulation
taga hänsyn till hela den slutna krets, i vilken urladdningsförloppet äger rum. Det sker
nämligen en urladdning av flaskans bägge beläggningar samtidigt, och längden på de
ledningar, utefter vilka laddningarna förflyttas, har därvid bl. a. inflytande på förloppet.
Man har även i senare tid upptäckt, att Leidenflaskans urladdning oftast sker
oscillato-riskt, så att vardera av flaskans beläggningar i snabb takt antager ömsevis positiv och
negativ laddning.
Den tyske fysikern W. von Bezold publicerade 1870 en rad försök, som belysa det
komplicerade förloppet av urladdningen vid Lichtenbergs metod, von Bezold lät
urladdningen ske i en sluten krets, varvid isolatorplattan på undersidan försågs med ett
metallbelägg, som sattes i förbindelse med jorden eller med Leidenflaskans ytterbelägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
