Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Luftelektricitet och åskledaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. ÅSKLEDAREN.
1047
Fig. 922. Åskledare med jordledning.
in en koppartråd och låta denna tjäna som åskledare. Han förekoms dock av Franklin, som
i ett den 19 oktober 1752 daterat brev till Collinson omtalar ett försök, som han
tillsammans med sin son anställt i största hemlighet. Härvid skulle Franklin ha gjort en drake
av en silkesnäsduk och ett par pinnar; fäst i ett hampsnöre steg den upp mot ett
ovädersmoln, medan Franklin själv höll i ett silkesband,
som var knutet till hampsnöret. Vid knuten
hade fästs en nyckel, ur vilken Franklin ämnade
locka fram gnistor. Försöket såg ut att
misslyckas, men tack vare en regnskur blev
hampsnöret ledande, och Franklin kunde verkligen
iakttaga gnistor från nyckeln. När Romas
påföljande sommar genomförde sitt mera rationellt
uttänkta drakförsök, blev han i tillfälle iakttaga
mer än fotslånga gnistor, som under starkt dån
utgingo från drakens metalltråd.
Även i andra länder upprepades försöken
med åskledaren. Särskilt uppseende väckte den
olyckliga utgången av ett sådant försök, som den
i Petersburg verksamme svenske fysikern
Rich-mann (se sid. 647) utförde den 6 aug. 1753.
Rich-mann hade icke vidtagit nödiga försiktighetsmått
vid urladdningen ■ och råkade komma så nära sin
åskledare, att en väldig urladdning drabbade
honom, och han föll död till marken.
Åskledaren hade icke blott den vetenskapliga
betydelsen att visa blixtens elektriska natur; den
fick också en utomordentlig teknisk betydelse
som skydd mot blixtens skadegörelse. Franklin
var den förste, som i praktiken omsatte denna
tanke, och det åskskydd han 1760 lät utföra på ett
hus i Philadelphia har varit förebildligt för senare
tiders åskskydd. Franklins åskledare bestod av
en tre meter hög, till en fin spets avsmalnande,
12 mm grov järnstång, i vars undre ända var
fäst en 6 mm tjock järnlina, vilken utefter
husväggen gick ned till en i jorden nedgrävd
grov järnstång. Nu för tiden använder man
kopparmaterial såsom bättre ledande, och
åsk-ledarspetsen skyddas mot oxidering genom
plati-nering eller förgyllning.
Atmosfärisk elektricitet. Lemonniers upptäckt, att det råder elektrisk spänning i
atmosfären även vid klart väder, har visat sig giltig även i vår tid. Man har även
konstaterat riktigheten av de Romas’ iakttagelse rörande höjdens inflytande. Enligt moderna
undersökningar har jorden en negativ laddning, som för hela jordytan uppgår till en halv
million coulomb. Luften har däremot en positiv laddning, fördelad i luftens inre, s. k.
rymdladdning, och denna är störst vid jordytan och avtager tämligen hastigt uppåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
