Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1070
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Fig. 932. Galvanis olika elektriska anordningar för retning av grodnerver. Efter Galvani 1791.
en kulturfaktor, som även tillerkändes betydelse i de förnäma och högt kultiverade
salongerna. De elektriska fenomenen började även exploateras inom medicinska kretsar,
ehuru inte alltid under så särdeles förtroendeingivande former. Ett synnerligen märkligt
fall väckte på sin tid oerhört uppseende. En låssmed hade genom ett hammarslag fått
högra armen förlamad och under femton år varit ur stånd att använda den. Annandag
jul 1747 fördes han till professor Jallabert i Genua, och efter två månaders elektrisk
behandling i form av upprepade uppladdningar, urladdningar och elektriska stötar blev
mannen fullkomligt frisk. Det blev på modet att försätta förlamade muskler i funktion
genom elektrisk behandling, och i många fall lyckades man, men rätt så ofta gjorde man
även det onda ännu värre. Även i Sverige var man intresserad av elektricitetens
inflytande på människokroppen. Sålunda påvisade Linné, att avsöndring av tårar och
öron-vax i hög grad påskyndades av urladdningar genom ögon resp. öron. Även rent
medicinska kretsar sökte utnyttja elektriciteten till att förhöja medikamentens verkan; man
lät den sjuke komma i närheten av en elektriskt laddad bägare, i vilken man
förvarade medikamentet. Även ganska framstående män synas ha trott, att en dylik
bägares innehåll kan genom elektrisk »avståndsverkan» på detta sätt verka hälsobringande
i den medicinska vetenskapens tjänst. Den ockultism, som alltid mer eller mindre
insmyger sig i föreställningen om avståndsverkan, firar i detta sammanhang en tämligen
komprometterande triumf.
Bland all humbug och hokus-pokus fanns även ärlig och ideell strävan. Den
medicinska vetenskapen började alltmer att arbeta efter rationella principer. Särskilt
ana-tomerna hade sedan gammalt varit väl förfarna i den praktiska forskningens konst.
Och det var därför bara i tidens anda som professorn i praktisk anatomi vid Bolognas
universitet Aloisius Galvani (1737—1798) arbetade, när han på experimentell väg
sökte komma, nervernas och musklernas hemligheter på spåren. År 1773 hade han vid
universitetet hållit föreläsningar över muskelrörelser, och i samband härmed hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
