Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1071
Fig. 933. Galvanis olika försök med »animal elektricitet». Efter Galvani 1791.
börjat anställa försök för att utröna vad som var den yttersta orsaken till att
organismernas muskler försättas i rörelse. Grodor och även större djur ha sedan gammalt fått stå
anatomerna till tjänst vid deras praktiska försök. Det var också grodor, som Galvani
framför allt betjänade sig av vid sina undersökningar, och han sökte både mekaniskt
och med droger påverka deras blottade nerver för att åstadkomma ofrivillig
muskelrörelse. Därvid behövde grodorna icke vara levande. Ofta skuros de sönder, och
försöken anställdes endast med grodlåren, vilka preparerats, så att deras nerver samtidigt
med låren avskilts från övriga delar av grodan. Man hade nämligen observerat att,
fastän till synes döda, dylika avskilda kroppsdelar dock ge ifrån sig livstecken vid lämplig
retning. I Bologneserakademiens skrifter publicerade Galvani flera av sina
undersökningar, och man kan redan av titlarna bedöma forskningens art: »Över grodornas
muskelrörelse» (1773), »Om opiums inverkan på grodornas nerver» (1774).
Under experiment med dylika grodlår kom Galvani att göra en iakttagelse, som
sedermera skulle leda hans uppmärksamhet på ett ännu märkligare fenomen. En dag,
då Galvani till sina försök använde sig av en elektricitetsmaskin, råkade en av hans
assistenter beröra ett grodlårs nerv med en knivspets (se längst t. v. i fig. 933), och
därvid kom grodlåret i häftig kramp. Den av hans assistenter, som skötte
elektricitets-maskinen, påstod sig ha sett, att vid beröringen en gnista slagit över från knivspetsen
till grodlåret.
Detta blev utgångspunkt för en hel serie experiment. Med elektricitetsmaskiner,
Leidenflaskor, elektroforer och åskledare anställdes försök att på elektrisk väg reta
grodlårets nerver, och försöken gå vo otvetydigt vid handen, att grodlåren ytterst
känsligt reagerade även för svag elektrisk påverkan, därest denna elektriska påverkan
genom en metalltråd leddes just till ett bestämt ställe av dess nervknippen.
I den avhandling, som Galvani 1791 publicerade under titeln De viribus
electrici-tatis in motu musculari (Elektricitetens krafter vid muskelrörelsen), framhåller han
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
