Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROD YN A MISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1113
annan fullt bestämd temperatur, vanligen 0° C. Som normalmetall användes numera
huvudsakligen platina. I följande tablå angives termokraften för en del viktiga
metaller och legeringar.
Ternioelektriska spänningen i förhållande till platina vid temperaturdifferensen
0 C -100 C.
Vismut parallellt med kristallaxeln.........................+ 15.8 millivolt
Vismut vinkelrätt mot kristallaxeln.........................+ 7.3 »
Konstantan (60 % koppar, 40 % nickel) ..............+ 3.5 »
Nickel......................................................+ 1.7 »
Palladium...................................................+ 0.5 »
Platina..................................................... 0 »
Bly.........................................................—- 0.4 »
Aluminium...................................................— 0.4 »
Platinrodium (90 % platina, 10 % rodium)....................— 0.6 »
Manganin (84 % koppar, 4 % nickel, 12 % mangan) ... —■ 0.65 »
Koppar ..................................................—-0.7 »
Silver .....................................................—• 0.75 »
Guld........................................................—- 0.75 »
Järn........................................................— 1.5 å — 1.9 »
Antimon parallellt med kristallaxeln......................—-2.7 »
Antimon vinkelrätt mot kristallaxeln......................— 3.0 »
Vid överslagsberäkningar kan man anse, att i genomsnitt den termoelektriska
spänningen för varje grads temperaturstegring ökas med en hundradel av denna
tablås värden. I själva verket växer termo kraften dock icke exakt proportionellt mot
temperaturdifferensen, så att man vid utnyttjandet av termokraften till noggrannare
mätningar o. dyl. helst bör ha ett diagram över termokraftens värden för olika
temperaturdifferenser. Dylika mätningar och diagram ha vi redan omtalat på sid. 626—628.
År 1834 upptäckte den franske fysikern J. C. A. Peltier, att om en elektrisk ström
får passera genom två i ändarna hoplödda metalltrådar, så kommer lödstället att avkylas,
ifall strömmen går i en viss riktning, medan det däremot uppvärmes, om strömriktningen
omkastas. Från termodynamisk ståndpunkt sett är denna Peltierejjekt av största intresse
såsom en ren omvändning av Seebeckeffekten och har bidragit till uppställandet av Le
Chateliers princip (se sid. 680) och till ett fördjupande av termodynamikens andra
huvudsats.
Ledningsförmåga och ledningsmotstånd. Seebeckeffekten, som ju räknas i
millivolt, är på grund av denna sin litenhet icke möjlig att mäta med vanliga elektrometrar,
utan härtill kräves kondensationselektrometer eller moderna, känsliga elektrometrar,
såsom kvadrantelektrometern. På 1820-talet sökte man därför uppskatta effekten genom
att med galvanometer uppmäta den ström, som ett termoelement framdriver utefter en
sluten ledningskrets. Med dylika mätningar sysselsatte sig Seebeck själv, och han använde
en magnetnåls avvikelse till uppskattning av »den magnetiska spänningen». Emellertid
är det härvid nödvändigt att känna det inflytande, som strömkretsens material har på
strömmens styrka, och därför kom intresset vid denna tidpunkt att riktas mot denna
materialfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
