Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1120
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
punkt utslaget var noll, därpå erhölls negativt, växande utslag, när
elektrometer-kontakten flyttades från trådens mitt och till den negativa polen.
Erman använde sig också av vatten som ledare, förvarat i liggande glasrör, på vilkas
översida anbragts halsförsedda hål, genom vilka elektrometerkontakten kunde nedföras
till den i röret inneslutna vätskan. Även i detta fall föll spänningen regelmässigt utefter
ledningen från den ena polens positiva värde och ned till den andra polens negativa
Fig. 973. En lång och därför genom spirallindning hopträngd motståndstråd, försedd med
släpkontakt i s. k. potentiometerkoppling. Det övre diagrammet visar spänningen för släpkontaktens
olika lägen.
värde, och spänningsfallet mellan positiva polen och en punkt på ledningen stod i
proportion till ledningens längd. Vid tillsats av koksalt till vattnet, således vid ökning
av ledarens ledningsförmåga, visade det sig, att elektrometerutslagen blevo betydligt
mindre; samtidigt gjorde batteriets bristande konstans sig gällande i hög grad, så att
alla spänningar snart försvunno.
Liknande undersökningar utfördes 1801 av Ritter, 1803 av Jäger, 1807 av
Configli-acchi och Brugnatelli och 1810 av Prechtl. Denna rad av forskare visar, vilket intresse
Ermans undersökningar väckt. Samtliga undersökningar bekräftade Ermans lag om
spännings fallet:
Utefter en strömförande, jämntjock ledare råder i
olika punkter en elektrisk spänning, som likformigt
sjunker, ifall punkten flyttar sig i strömmens riktning.
Ermans upptäckt utnyttjar man till att med hjälp av ett batteri åstadkomma
en variabel spänning. Härvid förfar man så (se fig. 973), att en lång och fin tråd
av lämplig motståndslegering förses med kontakter i vardera ändan, medan en med
särskild anslutningsklämma försedd släpkontakt är skjutbar utefter denna tråd.
Batteriet anslutes till trådens båda ändkontakter, och batteriets mittelklämma
an-slutes till en fjärde kontaktskruv. Mellan denna sista kontakt och släpkontakten
råder en spänning (V i fig. 973), som är noll, när släpkontakten befinner sig mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
