Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1134 MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Av bly utfälles således överallt samma mängd ocb av klor likaså. Låter man
elektro-lysen pågå under dubbelt så lång tid, erhållas dubbelt så stora mängder, men de olika
ämnenas viktförhållanden bli ständigt desamma, så att om
exempelvis 200 mg bly utfälles, så utfälles samtidigt• 107.9 mg silver. Dessa
konstanta viktförhållanden kunna angivas av vissa för de olika grundämnena karakteristiska
tal, s. k. ekvivalentvikter, och det visar sig därvid, att ekvivalentvikterna
angivas av kvoten mellan atomvikt och atomvärde. Eftersom
syrets atomvikt är 16.0 och dess atomvärde är 2, blir dess ekvivalentvikt 8.0. Tabellen
på föregående sida visar, att blyets ekvivalentvikt, d. v. s. den vikt bly som utfälles
samtidigt med 8.0 mg syre, är 103.2. Eftersom atomvärdet är 2, skulle således
atomvikten för bly vara 2-103.2 = 206.4, något som står i bästa överensstämmelse med
den bestämning av blyets atomvikt, man tidigare gjort på rent kemisk väg. Tabellen
visar också, att atomvikterna för silver, klor och jod böra vara resp. 107.9, 35.4 och 127.0,
eftersom dessa grundämnen äro envärdiga. De kemiskt bestämda atomvikterna
överensstämma synnerligen väl med dessa elektriskt bestämda värden och giva sålunda
bekräftelse på Faradays elektrolytiska lag:
Oberoende av alla andra fysikaliska eller kemiska
omständigheter kommer en och samma
elektricitets-mängd att av olika grundämnen genom elektrolys utfälla
mängder, som stå i direkt proportion till
ekvivalentvikten, d. v. s. till kvoten mellan grundämnets atomvikt och
dess atomvärde.
Vid elektrolys har man det vanligen anordnat så, att strömstyrkan hålles konstant
under elektrolysen, varför elektricitetsmängden mätes av produkten I ‘t av strömstyrka
I och utfällningstid t. Betecknar E jonens ekvivalentvikt, så kommer den utfällda
mängden m av en jon att bliva enligt Faradays lag:
m = k • E • 1 • t,
varvid k är en konstant beroende av valet av enheter. Mätes mängden m i gram,
strömstyrkan I i ampere och tiden t i sekunder, så blir k = ———. Enligt definition på 1 ampere
96 494
gäller nämligen, att O.ooins gram silver med ekvivalentvikten 107.8 8 utfälles på en sekund.
Således gäller att O.ooins = k - 107.8 8 - 1 - 1, varav k beräknas till nyssnämnda värde.
Faradays »lag om den fixa elektrolytiska aktionen», som den på sin tid kallades,
rönte icke omedelbart allmänt erkännande. Främst i ledet av motståndare hade Faraday
tyvärr den store svenske kemisten Berzelius, vilken ännu så sent som 1848 i 5:e
omarbetade upplagan av sin på tyska tryckta lärobok i kemi skriver om Faradays lag
följande:
»Det är alldeles för tidigt att ens som en förmodan antaga detta resultat som en
allmän naturlag. Lagen om den fixa elektrolytiska aktionen fordrar dessutom en mängd
antaganden, vilka ha sannolikheten emot sig, t. ex. att inga andra föreningar än sådana
av första ordningen kunna sönderdelas av den elektriska strömmen och att när försök
visa, att även andra sönderdelas, detta är en sekundär följd av föreningssträvanden
hos vätet till den negativa och syret till den -positiva sidan, i det dessa här ingå nya
föreningar, när de frigöras ur vattnet — slutsatser, som blott kräva en ringa användning
av logik för att bliva förkastade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
