Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Växelverkan mellan materia och elektrisk ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1135
Denna Berzelius’ ganska övermodiga kritik bidrog, tack vare Berzelius’ stora
internationella auktoritet, att i årtionden hålla sanningen tillbaka. Så småningom blev det
emellertid allt mera uppenbart, att Faradays lag äger full giltighet och att man enklast
behärskar elektrolysens stundom ganska invecklade kemiska förlopp genom att noga
särskilja den i första hand skeende elektrolytiska sönderdelningen och de i andra hand
skeende reaktionerna mellan sönderdelningsprodukterna och den återstående
elektro-lyten.
Jonernas laddningar. Elementarkvantum. Faradays lag gör det möjligt att vinna
en mycket djup inblick i växelverkan mellan elektriciteten och materian. Om man i
överensstämmelse med den klassiska atomteorien anser alla atomer av samma
grundämne likabeskaffade, ligger det närmast till hands att av Faradays lag sluta till att
varje jon (d. v. s. atom eller atomgrupp), som genom elektrolys frigöres, därvid
motsvarar transport av en viss elektricitetsmängd. Denna elektricitetsmängd e måste då
vara densamma för alla en värdiga joner, medan tvåvärdiga joner motsvaras av en
dubbelt så stor elektricitetsmängd 2e och trevärdiga av den trefaldiga elektricitetsmängden
3e o. s. v. Det är naturligtvis intet som hindrar, att joner liksom atomer av samma
grundämne ha växlande storlek och vikt, ävensom att de motsvaras av växlande
laddningar, ty atomerna kommer man icke åt att observera, och alla mätningar äro att
uppfatta såsom statistiska medeltal. Men så länge ingen anledning finnes att antaga
annat, blir det enklaste och således mest vetenskapliga antagandet att:
Varje jon frigöres vid elektrolys under transport av
en av dess valens bestämd multipel av en för alla
grundämnen gemensam elektricitetsmängd,
elementarladdnin-g e n e.
Mätningar gälla icke så små mängder som atomer eller molekyler; man brukar
därför icke hänföra resultaten till atomer utan till sådana mängder, vilkas vikt i gram
an-gives av talvärdet på atomvikt, molekylvikt eller ekvivalentvikt. Dessa mängder kallas
resp, gramatom, grammolekyl (se sid. 288) och gramekvivalent. Med gramekvivalent
av ett ämne menas således så många gram av ämnet, som angives av kvoten mellan dess
atomvikt och dess atomvärde.
Den elektricitetsmängd, som vid elektrolys transporteras av en gramekvivalent
och som kallas Faradays konstant, kan lätt beräknas med hänsyn till att laddningen 1
internationell coulomb (förkortat int coul) utfäller O.ooiiis gram silver. Antager man,
som nyss, silvrets atom vikt i överensstämmelse med modernaste bestämningar vara
107 88
107.88, så utfälles således gramekvivalenten av elektricitetsmängden–— — 96 494
0.001118
int coul.
En gramekvivalent av varje ämne utfälles under
transport av elektricitetsmängden 96 494 int coul.
Med kännedom om Avogadros konstant (se sid. 288), vilken enligt nyaste mätningar
kan sättas till 6.061 • 1023 molekyler per grammolekyl, kan man beräkna
elementarladd-96 494
ningen till e —––• 10 23 = 1.592 • 1019 int coul.
6.061
Den första på detta sätt gjorda uppskattningen av elementarladdningen gjordes
1874 av den irländske fysikern G. Johnstone Stoney i en avhandling, som då
förelädes British Association i Belfast under titeln On the physical Units of Nature, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
