Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1151
Fig. 991. Faradays
transformator med ringformad
järnkärna. Efter Faraday 1832.
Magnetisk alstring av elektrisk ström. För Faraday stod det utan vidare klart, att
den elektriska strömmens magnetiska egenskaper äro av avgörande betydelse för det
nya fenomen han upptäckt, och häri har man att söka anledningen till att han i en
alldeles ny och modifierad form upprepade sina försök.
Fig. 991 återger den apparat, som Faraday konstruerade för att från denna sida belysa
fenomenets art, en apparat som har en utomordentligt stor historisk betydelse, i det den
utgör modell för vår tids växelströmstransformator. Den består av en 7/8 tum tjock
järnstång, vilken sammansvetsats till en ring om sex tums yttre diameter. Denna ring
är omlindad med två olika spolar av isolerad koppartråd om 60 fots längd. För att
försöks-betingelserna skulle kunna varieras, ägde den ena trådspolen
två åtkomliga, söndertagbara skarvar, så att man kunde
använda endast en enda tredjedel av tråden eller två
tredjedelar därav likaväl som hela tråden, om man så önskade.
Den andra spolen hade på samma sätt en skarv, så att den
kunde delas upp i två hälfter. Apparaten ägde således 5 olika
trådspolar, vilka på lämpligt sätt kunde kombineras med
varandra eller anslutas till ett batteri eller en galvanometer.
Det principiellt nya i anordningen, vilken liknar Faradays första anordning, ehuru
trärullen utbytts mot en järnring, ligger däri, att den tråd, som skall påverkas av
strömmen, icke placerats tätt intill strömbanan utan i stället är betydligt avlägsnad
från denna, men den är dock fortfarande effektivt utsatt för dess magnetiska verkan,
eftersom den omsluter samma järnring som den strömförande ledningen och således
omsluter det magnetfält, som denna alstrar i järnet. Från samtida försök med
elektro-magneter visste man, hur utomordentligt stegrade en elektrisk ströms magnetiska
verkningar bliva genom införandet av mjukt järn i en strömspole, och Faraday, som i
strömmens magnetiska egenskaper såg orsaken till hela fenomenet, kunde således ha
all anledning att vänta sig, att om han upprepade sina försök med dessa spolar, så
borde verkan, trots de större avstånden, kunna bli väsentligt stegrad mot förut.
Faraday kunde också konstatera, att när spolen A förenades med ett Voltabatteri om
10 plattor och spolen B med en tre fot därifrån stående galvanometer, så visade sig
ögonblickligen en inverkan på galvanometern »betydligt kraftigare än förut, när ett tio
gånger så starkt batteri använts till spolar utan järn, men fastän batteriet förblev slutet,
var denna verkan icke långvarig, ty magnetnålen återvände snart till vila i sitt naturliga
läge. Vid brytandet av kontakten med batteriet avvek nålen återigen med våldsam
kraft och åt motsatt håll mot förut.»
Faraday upprepade försöket med användande av det av 100 plattor uppbyggda
batteriet, och nålen påverkades därvid så kraftigt, att den snurrade runt tre å fyra varv.
Därefter modifierade han sitt försök så, att det mera överensstämde med de första
försök han anställt. På en ihålig pappcylinder upplindade han nämligen två från varandra
isolerade koppartrådar, var och en i fyra varv. Med denna anordning kunde han icke få
någon tydligt märkbar påverkan på galvanometern, när denna var förbunden med den
ena spiralen, medan den andra med batteriet bildade en krets, som öppnades och slöts.
Men när en 7/8 tum tjock och 12 tum lång järncylinder stoppades in i den ihåliga
pappcylindern, blev verkan utomordentligt kraftig, ehuru icke så kraftig som med
järnringen. Instoppades en likadan kopparstav i stället för järnstaven, uteblev verkan
liksom vid den tomma pappcylindern.
Visserligen säger icke Faraday något direkt därom i detta sammanhang, men mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
