Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1153
därpå, medan den ännu är därinne, antingen helt igenom eller dragés den tillbaka, så
avviker nålen åt motsatt håll mot förut. Föres magneten utan uppehåll igenom
spolen, så avviker nålen först i en riktning, stannar därpå plötsligt och avviker slutligen
åt motsatta hållet.»
Denna märkliga växelverkan mellan en magnet och en koppartråd sökte Faraday
göra ändå tydligare genom att använda mycket kraftiga magneter. Royal Society ägde
en mycket kraftig permanent magnet, ett »magnetiskt magasin», uppbyggt av 450
stavmagneter, 15 tum långa, 1 tum breda och 1/2 tum tjocka. Denna fick Faraday
låna till en förnyad prövning av sina iakttagelser. Som han förmodat, erhöll han
därvid synnerligen kraftiga verkningar, men alltid voro de uppkomna strömmarna av
ytterst kort varaktighet. »Oaktat dessa stora krafter återvände alltid nålen vid fortsatt
beröring i sitt naturliga läge. Upphävdes den magnetiska kontakten, så snurrade
galvanometernålen runt med lika stor kraft som förut, ehuru i motsatt riktning.»
Förgäves sökte Faraday få fram kemiska, fysiologiska, ljus- och värmeverkningar med
dessa strömmar. Men senare ställde Daniell till hans förfogande en armerad naturlig
magnet, vilken förmådde bära ända till trettio pund, och med denna lyckades han
få fram en del av dessa verkningar, så att han kunde avsluta sin berättelse om dessa
försök med följande betydelsefulla reflexioner, i vilka de moderna benämningarna här
införts inom parentes:
»Detta avsnitts mångfaldiga försök bevisa, som jag tror, på det fullständigaste, att
elektricitet kan alstras med vanlig magnetism. Att dess intensitet (spänning) är svag och
dess mängd (strömstyrka) ringa kan icke förvåna, om man betänker, att den, liksom
termoelektriciteten, helt och hållet skapas i starkt ledande metaller. Men ett verksamt medel,
vilket, så som det vi beskrivit, ledes i metalltrådar, vilket vid denna sin ledning äger den
elektriska strömmens kraft och egendomliga magnetiska verkan, vilket försätter en groda i
krampryckningar och vilket slutligen genom urladdning mellan kolspetsar ger upphov till
gnistor, kan icke vara annat än elektriciteten. Då alla dessa fenomen låta sig frambringas
medelst elektromagneter av järn, så skulle vid dessa försök utan tvivel de magneter,
professorerna Moll, Henry, Ten Eyke m. fl. uppbyggt och av vilka några burit mer än
två tusen pund, kunna användas och därvid inte blott ge kraftigare gnistor utan också
försätta metalltrådar i glödning. Eftersom strömmen, enligt vad vi sett, förmår gå genom
vätskor, skulle den rent av kunna frambringa kemiska verkningar. Ännu sannolikare är
det, att dessa verkningar kunna erhållas, om man med dylika magneters kraft påverkar de
elektromagnetiska anordningar vi i fjärde avsnittet skola beskriva.»
Faraday visar med dessa ord, att han är fullt övertygad om att det blott är en fråga
om förbättring av de tekniska hjälpmedlen, för att man skall kunna utnyttja det fenomen,
han upptäckt, till alstring av värme, ljus och elektrokemiska processer. I vår tids
elektrifierade samhällen har man just i elektriska generatorer utnyttjat Faradays upptäckt
om den magnetiska alstringen av elektrisk ström, och där har man ävenledes i de
elektriska motorerna utnyttjat hans upptäckt av strömbanors rotation kring magneter.
Visserligen var Faraday långt ifrån tanken på de nutida glödlampornas lysande
metalltrådar och de elektro-kemiska industriernas processer, men grundprincipen för
fenomenens utnyttjande stod klar för honom.
Faraday anade också, att han kommit långt förbi sin samtids tal om attraktioner
och repulsioner och att han upptäckt ett mera djupgående samband mellan materian och
de elektriska fenomenen. I denna högre sammanfattning av de elektriska fenomenen
inordnas hans bägge upptäckter som två sidor av samma sak: alstringen av ström
73—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
