Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektromagnetiska vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1270
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
en fjärdedels våglängd, x/4 2, och
sväng-ningstalet n kan beräknas ur c = n A,
varvid c betecknar våghastigheten.
gör en kvarts våglängd, x/4 A, och
sväng-ningstalet n kan beräknas ur formeln
c = n A, varvid c betecknar våghastigheten.
Icke-kvasistationära tvångssvängningar.
1. En yttre periodisk kraft påverkar en spänd sträng, exempelvis så att en av dess punkter är förenad med en stämgaffel eller så att en ljudvåg träffar strängen (se fig. 446, sid. 536). 1. En yttre periodisk spänning påverkar en isolerad metalltråd, exempelvis så att en av dess punkter står i förbindelse med en växelströmskrets eller så att en induktiv påverkan från ett växelfält gör sig gällande.
2. Strängen kommer härvid i stående sinussvängningar med en bestämd
uppdelning i bukar och noder, ifall den yttre kraftens periodtal avpassats efter strängens längd, men i motsatt fall blir
noduppdelningen icke skarp, och svängningsrörelsen blir betydligt svagare. 2. Tråden blir säte för sinusfördelad strömfördelning med bestämda
strömnoder och -bukar, ifall den yttre spänningens periodtal avpassats efter trådens längd, men i motsatt fall erhållas inga skarpa strömnoder, och strömstyrkan i ledningens olika punkter blir betydligt svagare.
3. Strängens resonanskurva företer en hel rad maxima, vilka följa varandra med samma mellanrum. 3. Mot tråden svarar en resonanskurva, som företer en hel rad maxima, vilka följa varandra med samma mellanrum.
4. Varje puckel på resonanskurvan
svarar i det närmaste mot en partialton vid strängens egensvängning, ehuru
dämpningen orsakar en viss liten förstämning. 4. Varje puckel på resonanskurvan
svarar i det närmaste mot en
partialsvängning vid egensvängning, ehuru
dämpningen orsakar en viss liten förstämning.
Hertz’ försök. Den icke-kvasistationära elektromagnetiska svängningskretsen
upptäcktes av Heinrich Hertz 1886, och denna upptäckt ledde honom till en rad
omfattande undersökningar, vilka resulterade i elektrisk alstring av elektromagnetiska vågor.
Rörande dessa epokgörande upptäckters utvecklingsgång har Hertz själv givit en lika
uppriktig som fängslande berättelse i inledningen till den 1891 utgivna samlade upplagan
av hans Untersuchungen über die Ausbreitung der elektrischen Kraft (Undersökningar
om den elektriska kraftens utbredning). Ur denna berättelse återgives ett utdrag i det
följande.
»Ofta har jag blivit tillfrågad», skriver Hertz, »på vilket sätt jag först leddes in på de
i det följande beskrivna försöken. Den allmänna anledningen var denna: Är 1879 hade
vetenskapsakademien i Berlin som prisskrift uppställt uppgiften att experimentellt
påvisa något samband mellan de elektrodynamiska krafterna och den dielektriska
polarisationen i isolatorer, vare sig den elektrodynamiska kraften därvid alstras genom förlopp i
isolatorer eller isolatorernas polarisation alstras genom den elektrodynamiska
induktio-nens krafter. Enär jag vid denna tid var sysselsatt med elektrodynamiska arbeten vid
det fysikaliska institutet i Berlin, gjorde herr von Helmholtz mig uppmärksam på denna
uppgift och lovade mig institutets stöd, om jag ville drista mig bearbeta densamma. Jag
övertänkte uppgiften och beräknade det resultat, som man under gynnsammaste
förhållanden kunde vänta sig med användning av svängningarna hos leidenflaskor och öppna
induktionsapparater. Resultatet var visserligen icke det väntade; det visade sig, att man
knappast kunde hoppas på en otvivelaktig verkan utan snarare blott en sådan som låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
