Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektricitet och materia - Elektricitetsledning genom gaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRICITET OCH MATERIA. ELEKTRICITET GENOM GASER.
1297
mindre för zink än för järn, liksom specifika vikten är mindre för zink än för järn.
Kombinationen vätgas-magnesium synes dock förete avvikande egenskaper. Däremot är
atomvikten större för zink än för järn, så att atomvikten tydligen icke på ett lika enkelt
sätt som specifika vikten är avgörande för katodfallets storlek. Nyare
undersökningar, utförda av en bel rad forskare, ge icke alltid så överskådliga resultat. De äro
emellertid svåra att bedöma, enär gränsen till Faradays mörka rum icke för alla är
gemensam.
Magnetfälts inflytande. Under de studier J. Plücker (1858) och W. Hittorf (1860)
anställde med urladdningarna genom geisslerrör iakttogo de bl. a., att ett
magnetfält har stort inflytande på ljusfenomenens karaktär, och därvid upptäckte de en rätt
stor olikhet mellan förhållandena vid de bägge elektroderna. Placeras magnetfältet
Fig. 1094. Normalt tvärsnitt av
negativa glimljnset vid trådformig
katod.
Fig. 1095. Negativa glimljnsets förändring genom
verkan av ett magnetfält, ställt a) tvärs över,
b) längs med röret.
tvärs över (transversalt) ett rör med en trådformig anod, så kommer negativa
glim-Ijuset, om detta är väl utvecklat, d. v. s. om trycket är tillräckligt lågt och strömmen
tillräckligt stark, att liksom plattas ihop, så att endast en tunn skiva av ljus omger
ka-toden. Denna ljusskiva ligger så, som om de lysande partiklarna likt järnfilspån ordnat
sig efter magnetfältets kraftlinjer. Fig. 1094 visar ett normalt tvärsnitt av negativa
glimljuset vid en trådformig katod; i mitten synes metalltrådens cirkulära snitt och
intill denna katodskiktet samt ytterst det strålformiga negativa glimljuset. Fig. 1095 a
visar den förändring detta tvärsnitt undergår i det transversala magnetfältet;
katodskiktet är knappast förändrat, men negativa glimljuset är tillplattat till en skiva.
Skulle man låta det magnetiska fältets kraftlinjer gå i rörets riktning och ej som i
detta fall vinkelrätt mot röret, ändras det negativa glimljuset på så sätt, att det åt alla
håll utom i rörets längdriktning drager ihop sig, så som fig. 1095 b visar. Vid ett lagom
lågt gastryck kan man med ett dylikt magnetfält även få negativa glimljuset att dela
upp sig. Mätningar ha visat, att ett magnetfält icke inverkar på storleken av det
normala katodfallet, och detta visar åter, att katodfallet är en för sambandet mellan materien
och elektriciteten viktig konstant.
Även på positiva ljuspelaren har ett magnetfält inflytande dels direkt, men dels
också indirekt, på så sätt att det förändrar negativa glimljusets utsträckning och
därmed ökar eller minskar positiva ljuspelarens utrymme, eftersom detta rättar sig efter
negativa glimljuset. Det direkta inflytandet av ett magnetfält på den positiva
ljuspelaren visar fig. 1096. Ljuspelaren snör ihop sig under inverkan av ett vinkelrätt
mot figurens plan gående magnetfält och tryckes samtidigt upp emot glasväggen. Vid
skiktade pelare ökas skiktens längd, när tvärsnittet drar ihop sig, och följaktligen
nödvändiggör det begränsade utrymmet att skiktens antal minskas.
82—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
