Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Elektroteknikens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
INLEDNING.
för forskningen genom den tillfälliga upptäckten av den galvaniska strömmen. Vid
denna tid hade nämligen en del vetenskapsmän sitt intresse riktat på den s. k. animala
elektriciteten, och det var vid en undersökning av dylikt slag som Galvani, läkare i
Bologna, gjorde sin bekanta iakttagelse. Galvani hade nämligen vid en av sina
föreläsningar iakttagit ryckningar i lårmuskeln av en groda, när denna genomgicks av en
urladdning från elektricitetsmaskinen (år 1790). Detta föranledde honom att upphänga
några dylika preparat medelst koppartrådar vid ett balkongräck av järn under förmodan,
att den atmosfäriska elektriciteten skulle åstadkomma samma verkan. Därvid kunde han
observera samma slags ryckningar för varje gång grodmuskeln kom i beröring med
järnstaketet. Då detta inträffade lika väl vid åskväder som vid klar himmel, kunde orsaken
icke vara den, som Galvani från början hade förmodat, över orsaken till detta
märkvärdiga fenomen uppstod en långvarig strid, vilken i sin ordning gav upphov till Voltas
upptäckt av den efter honom benämnda stapeln (1799), varigenom upptäckaren ansåg
den s. k. kontaktteorien vara bevisad. Volta företrädde nämligen den åsikten, att
elektriciteten i stapeln alstrades genom zinkens och kopparns beröring med varandra, och
uppfattade i enlighet härmed stapeln som en ständigt laddad kondensator, således som en
outtömlig energikälla, ett slags elektriskt perpetuum mobile. De i stapeln uppträdande
kemiska förändringarna ansåg Volta vara en bisak, som icke hade någon avsevärd
betydelse för strömmens uppkomst. De la Rive visade emellertid, att det var just dessa
kemiska processer, som gåvo upphovet till den elektriska energien, och lade sålunda den
första grundstenen till den sedermera så betydelsefulla elektrokemien. Voltas i vissa
avseenden felaktiga föreställningar hindra emellertid icke, att hans stapel, som för
årtionden framåt fortfor att vara praktiskt taget den enda elektriska strömkällan, såsom
sådan haft en utomordentligt stor betydelse för forskningen. I första hand visade sig
resultaten i framstegen inom elektrokemien. Det var f. ö. genom undersökningarna på
detta område, som den icke så lätt insedda och att börja med betvivlade identiteten
mellan friktionselektriciteten och det »galvaniska fluidet» fastställdes. Det slutgiltiga
beviset lämnades av Faraday, som ådagalade, att en och samma elektricitetsmängd,
»av vilken art den än må vara, och vilken orsak den än må ha», åstadkommer samma
kemiska verkan. Den på denna lag grundade metoden att mäta en elektricitetsmängd
genom att bestämma vikten av den kvantitet silver, den utfäller ur en
silvernitrat-lösning, är så exakt, att den enligt internationell överenskommelse är lagd till grund
för definitionen på elektricitetsmängd.
Det nästa stora framsteget åstadkoms av den danske fysikern Christian Örsted,
som påvisade, att den elektriska strömmen kunde förmå en kompassnål att avvika från
sin riktning. Härmed ådagalades för första gången sambandet mellan elektricitet och
magnetism, en upptäckt av den allra största betydelse, vilken kan sägas utgöra
grundvalen för hela den moderna elektrotekniken, eftersom denna i nästan varje fall är baserad
just på växelverkan mellan magnetism och elektrisk ström. Örsteds experiment är
även såtillvida anmärkningsvärt, som försöksanordningen samtidigt utgör åtminstone
grundidén till ett mätinstrument, och det gav även impulser i båda dessa riktningar,
nämligen såväl till utforskning av elektromagnetismen som till en utveckling av mättekniken.
örsteds skrift »Undersökningar över den elektriska konfliktens inverkan på
magnetnålen» publicerades den 21 juli 1820 och väckte den största uppmärksamhet inom hela
den vetenskapliga världen, överallt sysselsatte man sig med det nya fenomenet och sökte
avvinna detsamma nya sidor. De mest framgångsrika i detta avseende voro de båda
fransmännen Arago och AmpèRE. Arago fann redan samma år vid ett upprepande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
