- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
14

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Elektromagnetisk induktion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

INLEDNING.

Det finnes flera minnesregler för att mera direkt bestämma riktningen av den
inducerade spänningen eller av den kraft, varmed en strömförande ledare påverkas av ett
magnetiskt fält. En av de användbaraste torde vara Sümecs regel. Denna lyder så:
Om man tänker sig tre mot varandra vinkelräta riktningar utgående från en och samma punkt,
så att de bilda tre kanter av en kub, sedd inifrån, ange dessa riktningar i ordning medsols
riktningen för fältet, för orsaken och för verkan. Begynnelsebokstäverna f, o ocli v komma
som synes i alfabetisk ordning. »Det inre hörnet av en kub» kan man för enkelhets
skull tänka sig bildat av tre fingrar på ena handen, nämligen tummen och pekfingret
i handens plan och långfingret böjt framåt, vinkelrätt mot handflatan. Om det således
gäller att undersöka den inducerade strömmens riktning vid en ledares rörelse i ett fält,
är rörelsen »orsaken» och den inducerade strömmen »verkan»; om man önskar veta
riktningen av den kraft, varmed ett magnetfält påverkar en strömförande ledare, är
strömmen »orsaken» och kraften »verkan».

En annan regel, med vars tillhjälp man kan bestämma den inducerade
elektro-motoriska kraftens riktning även då ingen rörelse förekommer, är den s. k.
korkskruvregeln: Den E M K, som induceras av ett avtagande fält, har samma riktning som
vrid-ning sriktning en hos en högergängad korkskruv, vars längdrörelse fortskrider i fältets
riktning.

Vi ha förut sett, att elektrisk energi kan omvandlas i värme, och att det
kvantitativa omsättningsförhållandet härvid bestämmes av Joules lag. Den elektromagnetiska
induktionen åter ger oss möjlighet att omsätta den elektriska energien i mekaniskt
arbete eller tvärt om, samt även att direkt överföra elektrisk energi från en strömkrets
till en annan utan att gå omvägen över mekaniskt arbete. En omvandling av det förra
slaget äger rum, om en strömförande ledare rör sig i ett magnetiskt fält. Om rörelsen
sker till följd av en yttre kraft, d. v. s. om mekaniskt arbete tillföres, uppträder exakt
samma energimängd i form av elektrisk energi i strömkretsen. Låt oss antaga, att en
ledare röres i ett likformigt magnetiskt fält med en hastighet av 1 m. pr sekund, och
att härför erfordras en kraft av 0.102 kg. Det mekaniska arbetet pr sekund eller effekten
är då 1 X 0.10 2 = 0.102 mkg. pr sekund, och den elektriska effekten i strömkretsen
måste vara = 1 watt, eftersom en watt, som vi förut sett, just är = 0.102 mkg. pr
sekund. Enligt denna princip äro alla elektriska generatorer konstruerade. Om rörelsen
i fältet åter sker till följd av att elektrisk ström tillföres ledaren, alstras en motströmmen
och den inducerade spänningen svarande mekanisk effekt; detta är
konstruktionsprincipen för den elektriska motorn. I det andra fallet åter (se fig. 7 under den förutsättning
att den kortslutna ringen hålles stilla och strömmen i densamma induceras genom att
strömmen i elektromagnetens lindning ändras), då både den inducerande och den
inducerade strömkretsen äro fasta, övergår genom fältändringen energi från den förstnämnda
strömkretsen, den primära, till den senare, den sekundära strömkretsen. Enligt denna
princip arbetar t. ex. växelströmstransformatorn. Vid alla dessa omvandlingar av
energi kan det emellertid icke undvikas, att en del av den elektriska energien även
omvandlas i värme, vilket således innebär en energiförlust, emedan en sådan omvandling
i dessa fall icke är avsedd.

Virvelströmmar. Om man rör en ledande skiva, t. ex. av koppar, framför en magnets
poler, alstras naturligtvis även i denna ledare induktionsströmmar under samma betingelser
och lydande samma lagar som vid annan elektromagnetisk induktion. Då dessa strömmar
bilda slutna banor inom ledaren själv, ett slags virvlar, har man givit dem ett speciellt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free