Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning, av A. D. Widström - Växelströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
INLEDNING.
Fig. 10. 90° fas förskjutning mellan ström och spänning till följd av
självinduktion.
Man kan emellertid även uppfatta självinduktionens verkan på annat sätt,
nämligen som verkan av ett s. k. självinduktivt motstånd. Liksom fallet är vid
det ohmska motståndet, kräves ju en viss spänning för att driva fram en ström genom ett
induktivt motstånd, och
denna ström växer
under i övrigt lika
förhållanden proportionellt
mot spänningen. I avd.
självinduktion funno vi,
att
självinduktionsspän-ningen (Es) i volt var
lika med
självinduk-tionskoefficienten (L) i
henry gånger
strömstyrkans ändringshas-tighet i ampère pr
sekund. Om en sinusfor-
mad växelström har maximalvärdet Imaxi så är dess största ändringshastighet
(vilken inträffar i den punkt, där strömmen passerar noll) = Imax ampère
pr sekund, där f betyder frekvensen i perioder pr sekund. Självinduktionsspänningens
maximivärde Es max blir då — L- Imax • 2?r/ volt. Men polspänningen var i detta
fall lika stor som självinduktionsspänningen, varav följer Emax = L-Imax-%7tf eller
E
vilket även kan skrivas ImaT = —.
L2nf
E
I analogi med uttrycket I = — , där R är det ohmska motståndet, kallar man
för strömkretsens induktiva motstånd eller reaktans, vanlig beteckning = X. Alldenstund
I . E
effektiva strömmen I = -^5 och effektiva spänningen E = —, gäller samma förhål-
V2 V2
E
lande för effektivvärdena, således I = — .
X
Reaktansen mätes även i ohm, men man har att komma ihåg, att den icke verkar
på samma sätt som det ohmska motståndet; den åstadkommer nämligen
fasförskjutning mellan spänning och ström, vilket icke är fallet vid det ohmska motståndet.
Vi skola nu något närmare undersöka, hur det ställer sig med effekten i en strömkrets
som den ovan beskrivna. Värdet av effekten i ett visst ögonblick måste vara lika med
produkten av spänning och strömstyrka i denna tidpunkt. Härvid har man att taga
hänsyn till spänningens och strömmens relativa riktningar: om ström och spänning
äro riktade åt samma håll, upptages energi av strömkretsen, men om de äro riktade åt
motsatta håll, avgives energi från strömkretsen. Med hänvisning till fig. 10 finna vi då,
att under första kvartsperioden från 0 till 90° äro ström och spänning riktade åt samma håll
under nästa kvartsperiod åter åt motsatta håll, men ha för övrigt samma numeriska
värden, fastän de genomlöpas i omvänd ordning. Medelvärdet av effekten för första
kvartsperioden är således numeriskt lika med men av motsatt riktning mot medelvärdet av
effekten för nästa kvartsperiod, varav följer, att effektens medelvärde för en halv period
är lika med noll. Samma resultat erhålles naturligtvis, om strömmen i stället för att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
