Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖMSMASKINER. PACINOTTIS OCH GRAMMES RINGANKARE.
51
triska belysningscentraler, men då man vid dessa mera allmänt började använda
ackumulatorbatterier, arbetande i parallell med dynamomaskinerna, befanns det
fördelaktigare att återgå till shuntlindade maskiner. Dessa lämpa sig bättre för ett sådant
parallellarbete än kompoundmaskinen, under det att batteriet håller spänningen konstant..
En shuntmotor går med ungefär konstant hastighet vid alla belastningar. Den har
den värdefulla egenskapen, att dess hastighet kan regleras genom att medelst ett i
shunt-lindningen insatt regleringsmotstånd öka eller minska magnetströmmen. Alla motorer
alstra vid ankarets rotation en elektromotorisk kraft, som är riktad i motsatt riktning
mot den ström, som tillföres dem. Denna motelektromotoriska kraft är alltid något
mindre än den påtryckta spänningen, och motorns hastighet ställer i själva verket in
sig så, att skillnaden mellan den påtryckta spänningen och den motelektromotoriska
kraften blir vad som behöves för att driva fram strömmen i motorns ankare. Ju svagare
fältet är, desto fortare måste därför motorn rotera för att alstra den erforderliga
mot-spänningen, och ju mer man förstärker fältet, desto långsammare blir rotationen. Den
hastighetsreglering, som på detta sätt åstadkommes, är mycket »ekonomisk», d. v. s.
den sker med små förluster.
För generatorer förekommer serielindningen numera endast i särskilda fall, men den
är däremot mycket använd vid motorer för spårvägar, kranar m. m. Den ger motorn
den i dylika fall önskvärda egenskapen, att hastigheten sjunker vid stigande belastning.
Dynamomaskiner med särskild magnetmatare, »separat magnetisering», användas icke
sällan, då man vill åstadkomma en mycket vidsträckt reglering av spänningen hos
dynamon, såsom t. ex. vid vissa anordningar för motordrift med reglerbar hastighet och
vid magnetmatare för växelströmsgeneratorer.
Med den dynamoelektriska principens införande var uppslaget givet till en enkel
och effektiv anordning av fältmagneterna och i detta avseende således vägen för den
vidare utvecklingen öppnad. Men det fanns ännu en uppgift, som måste lösas, innan
dynamomaskinen blev fullt lämplig för praktiskt bruk, nämligen att finna en
tillfredsställande konstruktion av ankaret. De dynamoelektriska maskinerna voro naturligtvis
med hänsyn till ankaret behäftade med samma fel, som förut omtalats i sammanhang
med Wildes maskin; i det massiva ankaret och i polskorna åstadkommo de häftiga
växlingarna i det magnetiska motståndet stora effektförluster och en stark uppvärmning.
Pacinottis och Grainiiies ringankare. Om vi gå tillbaka till fig. 47, som visar ett
Siemens" ankare i tvärsektion, finna vi lätt anledningen till de ovan nämnda olägenheterna.
En stor del, förmodligen den största delen av det magnetiska motståndet i kretsen,
representeras av luftgapet mellan magneterna och ankaret. När detta befinner sig i ett
sådant läge, att / och f1 ligga mitt framför polerna m, är det magnetiska motståndet minst,
alldenstund kraftlinjerna genom det lilla luftgapet kunna gå över från praktiskt taget
hela polbågen till den mitt emot liggande järnmassan av ankaret. När åter ankaret
är vridet V* varv från nyssnämnda läge, ligger urtagningen i ankaret för lindningen
mitt framför polerna m, det korta luftgapet mellan m och f respektive f1 finnes nu endast
vid en liten del av polytan, och det magnetiska motståndet är således nu mycket större
än förut. Variationerna i det magnetiska motståndet måste ge upphov till en motsvarande
variation i det magnetiska flödet i hela den magnetiska kretsen, vilket i sin ordning
åstadkommer ommagnetiserings- (hysteresis-) förluster och virvelströmmar i de massjva
kärnorna samt även inducerar spänningar i elektromagneternas lindningar (vi
förutsätta här, att maskinen är av dynamoelektrisk typ enl. fig. 50). Då dessutom den ström,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
