Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖMSMASKINER. TRUMANKARET.
57
n:r 1 till ledarens främre ända, 2) den inducerade ledaren vid ankarets omkrets, 3) en
förbindelse från ledarens bortre ända till bortre ändan av en ledare, som ligger ungefär
diametralt motsatt den första, och i vilken spänningens riktning således är motsatt,
4) en inducerad ledare vid ankarets omkrets och 5) en förbindning från denna ledares
främre ända till nästa lamell n:r 2.
Grundskillnaden mellan ringlindningen och
trumlind-ningen är således den, att den förra härvan
består av minst en inducerad ledare, under det
att den senare härvan består av minst två
inducerade ledare. Vid-den förstnämnda
be-höves således en förbindning från ledarens
bakre ända, som måste dragas genom ankaret,
för att den ej skall skäras av några kraftlinjer,
vid den senare tjänstgör en annan inducerad
ledare (i vilken den inducerade spänningens
riktning är motsatt) som återledning. En
in-duktionsfri återledning blir således här
överflödig, vilket åtminstone principiellt är en
fördel.
Om man från den enskilda härvan
övergår till anordningen av hela lindningen, har
man således att komma ihåg, att hälften av antalet ledare skall tjänstgöra som
återled-ningar. För övrigt är anordningen densamma som vid ringlindningen eller med andra
ord: förbindningarna mellan trumlindningens inducerade ledare sins emellan och till
kommutatorn utföras exakt på samma sätt som vid en ringlindning med hälften så många
inducerade ledare, med det undantaget, att man som återledning från ledarens bortre
ända använder en vid ankarets diametralt motsatta yttersida belägen ledare, i stället
för att draga denna återledning på den inre sidan av ankarringen. Enligt denna regel
kunna vi alltså lätt klargöra huru t. ex. en trumlindning bestående av 16 inducerade
trådar med ett varv pr härva skall anordnas, fig. 59. Då varje härva består av två trådar,
blir antalet härvor 8 och således antalet lameller 8. Varannan ledare skulle vara
till-och varannan återledning; vi markera detta genom att numrera varannan ledning i
ordningsföljd 1—8, detta blir då till-ledningarna. Som återledning för en ledare skulle
väljas en sådan, som ligger ungefär diametralt motsatt, vi taga således den ledare som
ligger mellan 4 och 5 till återledning för 1 och markera densamma med l1 samt numrera de
övriga återledningarna från l1—81 i ordningsföljd och åt samma håll som till-ledningarna.
De ledare, som äro betecknade med samma nummer, äro således förbundna med
varandra på den från kommutatorn vända sidan av ankaret. Nu återstå endast
förbindningarna till kommutatorn på ankarets framsida, vilka lätt göras enligt den nyss
nämnda regeln, alltså från lamell a till ledaren n:r 1 och från härvans andra ända, d. v. s.
n:r l1 till nästa lamell b, från denna till nästa härva 2 samt från 21 till nästa lamell c o. s. v.,
tills man äntligen kommer till 81, som förbindes med lamell a, därmed slutande lindningen.
Liksom vid ringlindningen kan naturligtvis varje härva bestå av flera lindningsvarv;
man har i detta fall att tänka sig, att t. ex. vid den särskilt markerade härvan i fig.
59 a—1 betecknar härvans begynnelseända eller -uttag, sedan upplindas det erforderliga
antalet trådvarv från 1—l1 på baksidan och från l1—1 på framsidan, tills man kommer
till sista varvet, av vilket slutändan bildar förbindelsen l1—b.
Fig. 59. Tväpolig trumlindning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
