Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ELEKTRISKA MASKINER.
ret och seriemagnetlindningar samt förluster genom borstarnas kontaktmotstånd.
Verkningsgraden för en viss maskin har sitt maximivärde vid den belastning, då de variabla
kopparförlusterna och tomgångsförlusterna äro lika stora. Vid likströmsmaskiner av
normal större typ kan verkningsgraden nå ett värde av 94 å 95 %.
Förbättringar i ankarets konstruktion. Vid de tidigare maskinerna med
trum-ankare, som utfördes av Siemens & Halske, var ankarlindningen anbragt på en tunn
cylinder av nysilverplåt. Inuti denna yttre trumma befann sig kärnan, bestående av en
massiv cylinder av mjukt järn och så anordnad, att den lätt kunde vrida sig omkring
maskinens axel. Avsikten var, att endast lindningarna skulle rotera, men järnkärnan
stå stilla, så att inga virvelströmmar skulle kunna uppstå i densamma. Konstruktionen
visade sig emellertid förfelad, och man övergick till att använda en med axeln fast
förenad kärna av upplindad järntråd. Emellertid hade trumankaret fortfarande en del
betänkliga svagheter ur tillverknings- och konstruktionssynpunkt, som endast så
småningom under utvecklingens gång läto sig övervinnas och som gjorde, att ringankaret
en lång tid bibehöll sitt försteg. De viktigaste av dessa olägenheter voro följande:
härvorna, som lindades för hand direkt på ankaret, kunde ej utföras symmetriskt, då
de sista nödvändigtvis måste få större trådlängd än de först lindade. Härvorna fingo
sålunda olika motstånd, varigenom strömmens fördelning i ankaret blev ojämn. Vidare
var det svårt att tillfredsställande isolera de varandra korsande härvorna vid ankarets
ändar med deras stora spänningsskillnad, och om ett fel uppstod på en härva, var det
ofta nödvändigt att riva upp hela lindningen. Likaså erbjöd det stor svårighet att på ett
tillförlitligt sätt fästa trådarna vid ankarets yttre omkrets. Vid alla maskiner med slät
järnkärna är det trådarna utefter kärnans periferi, som hava att upptaga hela
vridnings-momentet och överföra detsamma genom järnkärnan till axeln, men för en sådan
överföring äro tydligen förhållandena mera ogynnsamma vid trumlindningen än vid
ring-lindningen. Med tanke på de ovannämnda olägenheterna hos trumlindningen var det
ju rätt naturligt, att man sökte efter andra medel för att avhjälpa, vad som ansågs vara
det Grammeska ringankarets största fel, nämligen att så liten del av härvans trådlängd
var »effektiv», d. v. s. utsatt för induktionens inverkan. Sålunda uppkom t. ex. Schuckerts
»plattringsmaskin», som hade ett i axiell led mycket kort ankare med ringlindning, där
spolarnas i radieil led gående lindningar från båda sidor äro utsatta för induktion,
vidare olika typer av »skivankare», vid vilka ävenledes de radiella delarna av lindningarna
äro de som skära kraftlinjerna men som utfördes utan järn i ankaret och närmast voro av
trumlindningstyp, emedan härvornas båda sidor lågo framför oliknämniga poler.
Den s. k. »innerpolmaskinen» utan särskild kommutator, som på sin tid
tillverkades av firman Siemens & Halske, representerar ett annat försök att utnyttja så stor del
av ringlindningens trådlängd som möjligt. Vid denna typ är magnetfältet placerat inuti
ankaret (härav namnet), såsom framgår av fig. 60 och 61. Magnetfältet är som vanligt
stillastående, och ankaret bildar maskinens yttre roterande del. På insidan av
ankarringen ligga således de inducerade ledarna; de induktionsfria förbindningarna gå fram
vid ankarets ändar och yttre omkrets. Dessa senare förbindningar bestå av tätt intill
varandra liggande kopparstavar med isolering mot ankarringen och i sidoled mellan
stavarna, men utan isolering utåt den cylindriska ytan, som samtidigt tjänstgör som
kommutator. Borstarna för strömmens uttagande släpa således direkt mot ankarlindningen.
Det ligger ju något tilltalande i den tanke, som legat till grund för denna konstruktion,
nämligen att låta nära nog hela lindningen på ett eller annat sätt göra nytta för sig. Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
