Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖMSMASKINER. FÖRBÄTTRINGAR I ANKARETS KONSTRUKTION. 61
andra sidan måste det anses vara principiellt förkastligt att anordna ankaret så, att
kom-mutatorn har den största och de inducerade ledarna den minsta periferihastigheten.
Likaså är ankarets ensidiga lagring, som är en nödvändig följd av att magnetfältet
befinner sig på dess insida, en betydande praktisk olägenhet.
Bland andra numera utdöda arter av likströmsmaskiner böra även nämnas de s. k.
båglampsmaskinerna, vilka på sin tid hade mycket stor användning vid anläggningar
med seriekopplade båglampor, där det alltså gällde att hålla en konstant ström, men att
variera spänningen allt efter antalet inkopplade båglampor. Dessa maskiner hade till
skillnad från hittills omtalade dynamomaskiner en s. k. öppen ankarlindning. Vid de
öppna ankarlindningarna står varje
kom-mutatorlamell i förbindelse med endast en
härva, och borstarna äro så anordnade,
att de olika ankarspolarna äro inkopplade
i den yttre strömkretsen endast under en
del av tiden, vanligen i det läge, där den
starkaste spänningen induceras i dem.
Siemens & Halskes innerpolm askin.
Fig. 60. Genomskärning. Fig. 61. Yttervy.
Genom förskjutning av borstarna kunna ankarspolarna inkopplas i det ögonblick, då
de befinna sig i ett annat läge i förhållande till det inducerande fältet, och på detta
sätt kan spänningen regleras, vilket vanligen sker automatiskt. De på sin tid mest
använda av dessa båglampsmaskiner voro de, som konstruerades av Brush samt av
Thomson och Houston. Båglampsmaskinerna byggdes för spänningar ända upp till
3 000 volt, men sedan man lyckats konstruera båglampor, som lämpade sig för
parallellkoppling och således kunde anslutas till de allmänna ledningsnäten för
glödlamps-belysning och motorer, kommo dessa specialmaskiner ur bruk.
Under utvecklingens gång visade det sig, att de i föregående avdelning omnämnda
försöken att genom mer eller mindre komplicerade anordningar åstadkomma en
ankarlindning mera effektiv än den vid det enkla ring- eller trumankaret använda icke
förde till avsett resultat. Det var i stället genom konstruktiva förbättringar av ankaret
och genom en rationellare anordning av den magnetiska kretsen, som de verkliga
framstegen vunnos.
Som förut nämnts, bestod järnkärnan i Grammes första ankare av en ring,
upplindad av runda järntrådar. Ehuru innebärande en avgjord fördel framför den
mas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
