Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖiVSMASKINER. ARMATURREAKTION OCH KOMMÜTERING. 71
viss borstförskjutning, har man alltså att kompensera dels motmagnetiseringen och
dels tvärmagnetiseringen. Motmagnetiseringen kan naturligtvis neutraliseras helt enkelt
genom en med shuntlindningen samverkande vanlig seriebildning på magnetpolerna,
alltså genom användning av kompoundlindning för dessa. Tvärmagnetiseringen kan
upphävas, enligt av Eickemeyer, Ryan, Fischer-Hinnen m. fl. gjorda förslag, medelst en
i polskorna nära luftgapet inlagd kompensationslindning. Anordningen visas schematiskt
av fig. 74. I polskorna finnas spår, i vilka en lindning anbringas, som genomgås av
samma ström som genomgår ankaret. Strömmen i de av kompensationslindningens ledare,
som ligga närmast ankaret, går i motsatt riktning mot strömmen i de ankarledare, som
befinna sig närmast på andra sidan om luftgapet, och magnetiserar således ankaret i
rakt motsatt riktning mot tvärmagnetiseringen. I fig. 74 är kompensationslindningen
Fig. 74. Kompensationslindning.
Fig. 75.
Kompensationslindning.
utförd som ett slags ringlindning. Fig. 75 visar schematiskt ett annat utförande, där lind:
ningen går från den ena polskon till den andra. I verkligheten kunna förbindningarna
naturligtvis ej gå tvärs över ankarets ändytor, utan äro böjda åt sidorna för att lämna
plats för ankarets införande i ursvarvningen mellan polskorna. Vanligen erhåller
kompensationslindningen samma ampèrevarvantal, som de mitt emot polskorna liggande
armaturlindningarna, och i så fall upphäves tvärmagnetiseringens inverkan, och
kraft-linjefältet i ankaret blir icke förvridet vid belastning, utan bibehåller samma jämna
fördelning som vid tomgång. På detta sätt blir den borstförskjutning, som erfordras för
god kommutering, minskad, emedan något försvagande av det mötande polhörnet, i
vars fält kommuteringen skall ske, icke äger rum. Man kan även överkompensera
ankarströmmen genom att ge kompensationslindningen ett större ampèrevarvtal än ankaret.
Härigenom förstärkes t. o. m. fältet under det mötande polhörnet och betingelserna för
en god kommutering bli ännu gynnsammare. För en dylik i polerna anbragt
kompensationslindning behöves emellertid ungefär samma kopparmängd som för ankarlindningen;
den innebär dessutom en rätt avsevärd komplikation och försämrar även
verkningsgraden, och det är tvivelaktigt, om alla dessa olägenheter uppvägas av de fördelar, man
vinner genom densamma. Åtminstone tillsvidare fann icke heller denna idé någon
nämnvärd tillämpning i dynamotillverkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
