Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Elektriska maskiner, av A. D. Widström - Växelströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
ELEKTRISKA MASKINER.
Fig. 94. Kapps vibrator.
ökning av lp.Hninga.rs och generatorlindningars areor; transformatorer, om sådana
finnas, måste göras större o. s. v. Fasförskjutningens kompensering är därför ofta en fråga
av stor betydelse. Man har för detta ändamål huvudsakligen tvenne tillvägagångssätt
att tillgripa; antingen kan effektfaktorn hos den enskilda induktionsmotorn genom
särskilda anordningar förbättras, eller också kan man inom anläggningen uppställa en
maskin, som kompenserar den fasförskjutna strömmen för anläggningen i dess helhet.
Ett sätt att enligt den förstnämnda metoden förbättra fasförskjütningen föreslogs
redan år 1899 av Leblanc, som visade, att en sådan förbättring kunde ernås genom att
i rotorlindningarna införa en ström, som är 90° fasförskjuten före spänningen. Leblancs
förslag fick tillsvidare icke någon nämnvärd praktisk användning, men principen har
tillämpats senare vid åtskilliga andra konstruktioner, bland vilka må nämnas Walkers
och Scherbius’ faskompensatorer och
Kapps vibrator. Vid alla dessa anordningar
är den alstrade kompensationsspänningen
en växelspänning av rotorströmmens
frekvens.
Walker använder ett slags
magnet-matare, direktkopplad till rotoraxeln, och
liknande en serie-likströmsgenerator. Från
släpringarna på axeln gå rotorströmmarna
genom magnetlindningarna till borstarna
på faskompensatorns kommutator och
vidare till dess ankarlindning, genom vilken
de sluta sig. I ankarlindningen alstras en
spänning, som varierar med
magnetström-mens frekvens. Genom att på lämpligt
sätt mata varje magnetpol med ström från
två faser erhåller man det fasläge å den
inducerade spänningen, som fordras för
kompenseringen. Scherbius’
faskompensa-tor är av liknande konstruktion, men skiljer
sig från föregående därigenom, att fältet i kompensatorn åstadkommes genom att medelst
en extra sats av borstar på kommutatorn införa rotorströmmarna i kompensatorns
ankarlindningar.
Kapps vibrator, som visas av fig. 94, avviker till sin anordning betydligt från de
nyssnämnda. Från rotorns släpringar föras de tre faserna av rotorströmmen till ena
polen av 3 små maskiner, byggda som vanliga likströmsgeneratorer och med magneterna
matade med likström från en särskild strömkälla. Generatorerna förenas antingen i
triangel-(se fig.) eller också i stjärnkoppling. De tre vibratorgeneratorerna äro icke
mekaniskt hopkopplade med varandra eller med trefasmotorn, utan kunna fritt röra
sig i sina lager. Växelströmmen från rotorn, som genomgår ankarlindningen, utövar
tillsammans med det konstanta magnetfältet en vridkraft å vibratorns ankare,
vilken är proportionell mot ankarströmmen. Allteftersom denna växlar, ändrar även
drivkraften storlek och riktning. När t. ex. strömmen i en av faserna har sitt positiva
maximum, är även vridkraften hos tillhörande vibratorankare störst, ünder den tid
ankarströmmen avtar från positivt maximum till noll, verkar således vridkraften åt samma
håll, och ankarets rotationshastighet ökas under hela denna tid. När strömmen sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
