Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
DET ELEKTRISKA LJUSET.
lämpligen uppmätas i milliondels mm., det vanliga ljuset i tusendels mm. och
elektromagnetiska vågor för trådlös telegrafering och telefonering i meter.
Ljusa och mörka strålar. Av det föregående framgår, att vi kunna tänka oss
ett oändligt antal strålar, d. v. s. elektromagnetiska vågor med våglängder varierande
från noll till oändligheten. Av dessa kunna endast de strålar, vilkas våglängder ligga
mellan c:a 0.7 och 0.4 tusendels millimeter, uppfattas som ljus. Dessa våglängder,
räknade från de större till de mindre, karakterisera de olika ljusfärgerna i följande ordning:
rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Det av synsinnet som vitt uppfattade
ljuset innehåller alla dessa färger, vilket framgår av att detsamma kan uppdelas i ett
s. k. spektrum medelst en glasprisma. I regnbågen förekommer en sådan uppdelning
av det vita ljuset. Det röda ljuset har den längsta och det violetta den kortaste
våglängden. Strålar med större våglängder än c:a 0.7 tusendels mm. kunna ej uppfattas av ögat
men väl iakttagas genom sina värmeverkningar. Dessa s. k. ultraröda strålar benämnas
på grund därav även värmestrålar. Å andra sidan kalla vi de strålar, som ha en våglängd
mindre än 0.4 tusendels mm., ultravioletta strålar eller, på grund av deras framträdande
kemiska verkningar, kemiska strålar. Ej heller dessa kunna uppfattas av synsinnet.
I detta sammanhang vilja vi framhålla, att även ljusstrålarna kunna åstadkomma såväl
värmeverkningar som kemiska förändringar. Skillnaden är blott, att de förstnämnda
verkningarna framträda kraftigare vid värmestrålarna och de sistnämnda kraftigare
vid de kemiska strålarna.
Fig. löl. Ögats relativa känslighet för olika ljusfärger.
Fotometriska grundbegrepp. Ett av grundvillkoren för en riktig bedömning av
de olika ljuskällorna ar utan tvivel kännedomen om ögats fysiologiska egenskaper,
speciellt dess ljuskänslighet för olika färger. Den å fig. 151 visade kurvan ger ett fullständigt
svar på denna fråga.
Densamma har erhållits genom
att man på experimentell väg
bestämt den strålningseffekt,
d. v. s. energi per sekund, som
i olika delar av spektret
erfordras för samma ljusintryck.
Ju mindre strålningseffekt
desto större känslighet och
tvärt om. Av denna kurva
framgår, att ögats
ljuskänslighet är störst för gröngult ljus
med våglängden 0.55 tusendels
mm. samt avtar för större
eller mindre våglängder.
Kurvan visar, att om
exempelvis en lampa enbart strålar
orangefärgat ljus med
våg
längden 0.61 tusendels mm., så skulle dess ljusstyrka endast utgöra hälften av det värde,
som erhålles vid en lampa, vilken strålar gröngult ljus med våglängden 0.55 tusendels
mm., oaktat den utstrålade energimängden är densamma. Med detta förhållande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
