Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
DET ELEKTRISKA LJUSET.
till 61 volt, om bågens längd ändras från 1 till 7 mm. Kort sagt, ljusbågsspänningen
avtar vid växande strömstyrka och tilltar vid förlängning av ljusbågen.
Vid vårt föregående exempel visar spänningen en oväntat stor minskning mellan
18 och 22 ampère. Inom detta område brinner ljusbågen mycket oroligt och avger ett
väsande ljud. Denna kritiska ström är beroende på ljusbågens längd och den kolsort,
som användes.
Då det skenbara motståndet hos ljusbågen minskar med ökad ström, måste
densamma alltid seriekopplas med ett motstånd för strömmens stabilisering. Enligt
vad vi sett av det förut angivna exemplet, utgjorde ljusbågsspänningen vid 6 ampère
55 volt för 4 mm. ljusbågslängd. Man skulle därför kunna vänta, att två sådana
ljusbågar i serie skulle kunna anslutas till ett ledningsnät med 110 volts spänning och
att därvid 6 ampère skulle erhållas. Detta är som lätt inses ej förhållandet, utan
strömstyrkan kommer att alltmer ökas, till dess kortslutning sker. Vi behöva endast beakta,
att om av en eller annan orsak strömmen ökas Htet, så faller bågspänningen, så att vid
exempelvis 14 ampère densamma endast är 50 volt. Enligt Ohms lag är strömmen lika
med spänningen 110—100 d. v. s. 10 volt dividerad med motståndet i kretsen, som
praktiskt taget är noll, varför strömmen teoretiskt sett skulle bh oändligt stor, d. v. s.
kortslutning inträffar. Om vi däremot inkoppla ett motstånd på 0.712 ohm i serie med
ljusbågen, erhålles 10/0.712 = 14 ampère. Detta för ljusbågsströmmens stadgande
nödvändiga motstånd förorsakar extra förluster och nedsätter därför ljusbågens ekonomi
med hänsyn till ljusutbytet. Vid de automatiskt reglerande båglamporna balanseras
denna ljusbågens egenskap delvis genom ändring av båglängden, men även vid dessa
fordras ett htet motstånd i serie, för att regleringen skall arbeta väl.
Båglampor av äldre typ med vanliga oimpregnerade kolstift äro normalt utförda
för en lampspänning av c:a 45 volt. Då distribueringsspänningen för likström vanligen
är 110 eller 220 volt, kunna högst 2 resp. 4 lampor seriekopplas. Genom
förkopplingsmot-stånd måste således i förra fallet borttagas 20 volt och i senare fallet 40 volt. Då
ljusbågsspänningen vid de nyare s. k. effektbåglamporna vanligen endast är c: a 30 volt, kunna
i de båda ovan angivna fallen 3 resp. 6 lampor kopplas i serie. Givetvis kan även endast
en lampa inkopplas, men ett betydligt större seriemotstånd måste då användas,
varigenom verkningsgraden och lampans ekonomi högst väsentligt nedsättes. Det måste anses
vara en mycket stor olägenhet, att ej båglamporna liksom glödlamporna kunna utföras
för de normala nätspänningarna.
Båglampskol. Så länge det elektriska ljuset ännu betraktades endast som en
kuriositet och blott användes vid högtidliga tillfällen eller vetenskapliga förevisningar,
begagnades i båglamporna kolstänger ur retortgrafitstycken. Detta material lämnar
dock endast helt korta bitar, enär det blott kan erhållas i jämförelsevis tunna och
oregelbundna plattor. Det är dessutom svårt att bearbeta och innehåller föroreningar, vilka
göra ljuset oroligt. Det blev därför nödvändigt att på artificiell väg framställa en
passande massa, vilken kunde användas för fabriksmässig tillverkning av kolstänger. Det
förfaringssätt, som numera nästan uteslutande användes för sådan tillverkning, är
uppfunnet av Bunsen. Enligt detsamma söndermales retortgrafiten, vilken emellertid
fortfarande utgör det huvudsakligaste råämnet, och förvandlas genom lämpliga tillsatser
till en plastisk massa, vilken genom särskilda maskiner formas till runda stänger, som
genom glödgning göras hårda och starka.
De så kallade vekkolen ha en centralkärna bestående av grafit och vattenglas.
Anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
