166 DET ELEKTRISKA LJUSET. Fig. 174. Effektbåglampa för växelström från Körting & Mathiesen. ger och strömmen faller, varigenom ankaret e vrides mot shuntmagneten. Detta har till följd, dels att kolen närmas varandra på grund av rörelse hos stången b, dels att spärren f frigöres, så att kolen kunna frammatas genom sin egen vikt. Då normala förhållanden beträffande strömmen och spänningen inträtt, intar ankaret e ett mellanläge, vid vilket frammatningen är spärrad. Å figuren visas dessutom den för rörelsens dämpning erforderliga s. k. luftkataraktern, en kolv, fritt rörlig i en cylinder med reglerbart lufttillträde. Regleringsmekanismen vid växelströmsbåglampan kan göras något enklare än den förut beskrivna, vilket tydligt framgår av fig. 174. Två växelströmsmagneter H och N äro monterade på sådant sätt relativt en motorskiva, att de normalt motarbeta varandra. Denna enkla typ av motor, vilken ofta användes för manövrering av reläer i växelströmstekniken, är till sitt verkningssätt beroende på det förhållandet, att om en koppar- eller aluminiumskiva, som är fritt rörlig kring sitt centrum, placeras i luftgapet till en växelströmsmagnet, och en del av polytan övertäckes med en kopparplatta, så erhålles ett vridningsmoment, som tvingar kopparskivan att rotera. Vi kunna enklast tänka oss de elektromagnetiska krafterna uppkomma genom att i de fasta och rörliga metallplattorna uppkomma virvelströmmar, som inverka på varandra. Vid strömlös lampa beröra kol spetsarna varandra. Inkopplas lampan, så blir först endast seriemagneten H verksam, varigenom motorskivan kommer i hastig rotation, och kolstiften upplyftas. Vid ljusbågens utbildande stiger spänningen å shuntspolen, som allt kraftigare börjar motverka seriespolens vridningsmoment. Härigenom saktar skivan sin rotation och stannar, då ljusbågsspänningen antagit normalt värde. Krafterna från de båda spolarna upphäva nu varandra. Vid en fortskridande avbränning av kolstiften stiger spänningen, varför shuntspolens kraft tilltar, och motorskivan vrides, så att kolen sänkas motsvarande stycke. I shuntledningen är en skyddsströmbrytare U insatt vid såväl denna lampa som likströmslampan. Då kolhållaren sänkes, upplyftes en i mittelröret befintlig bult, som är försedd med ett utskjutande stift. Då kolen äro utbrända, når stiftet till strömbrytaren U, som därvid upplyftes och avbryter shuntkretsen. Seriespolen blir då ensam verkande, varför skivan kommer i rotation, kolen upplyftas och ljusbågen släckes. Fig. 175 visar utseendet av ljusbågsrummet för bredvid varandra placerade effektkol. Strax över ljusbågen synes tydligt den s. k. blåsmagnetens spole. Å fig. 176 visas en sektion av en Körting & Mathiesens båglampa av den typ, som förut avbildats å fig. 172 a. En ytterglob av klarglas b omger en s. k. diopterkupa a, vilken på utsidan är refflad