Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
DET ELEKTRISKA LJUSET.
Fig. 174. Effektbåglampa för växelström från Körting
& Mathiesen.
ger och strömmen faller, varigenom ankaret e vrides mot shuntmagneten. Detta har
till följd, dels att kolen närmas varandra på grund av rörelse hos stången b, dels att
spärren f frigöres, så att kolen kunna frammatas genom sin egen vikt. Då normala
förhållanden beträffande strömmen och spänningen inträtt, intar ankaret e ett mellanläge, vid
vilket frammatningen är spärrad. Å figuren visas dessutom den för rörelsens dämpning
erforderliga s. k. luftkataraktern, en kolv, fritt rörlig i en cylinder med reglerbart
lufttillträde.
Regleringsmekanismen vid växelströmsbåglampan kan göras något enklare än
den förut beskrivna, vilket tydligt framgår av fig. 174.
Två växelströmsmagneter H
och N äro monterade på sådant sätt
relativt en motorskiva, att de
normalt motarbeta varandra. Denna
enkla typ av motor, vilken ofta
användes för manövrering av reläer i
växelströmstekniken, är till sitt
verkningssätt beroende på det
förhållandet, att om en koppar- eller
aluminiumskiva, som är fritt rörlig
kring sitt centrum, placeras i
luftgapet till en växelströmsmagnet, och
en del av polytan övertäckes med
en kopparplatta, så erhålles ett
vridningsmoment, som tvingar
kopparskivan att rotera. Vi kunna enklast
tänka oss de elektromagnetiska
krafterna uppkomma genom att i de
fasta och rörliga metallplattorna
uppkomma virvelströmmar, som
inverka på varandra.
Vid strömlös lampa beröra
kol
spetsarna varandra. Inkopplas lampan, så blir först endast seriemagneten H verksam,
varigenom motorskivan kommer i hastig rotation, och kolstiften upplyftas. Vid
ljusbågens utbildande stiger spänningen å shuntspolen, som allt kraftigare börjar
motverka seriespolens vridningsmoment. Härigenom saktar skivan sin rotation och
stannar, då ljusbågsspänningen antagit normalt värde. Krafterna från de båda spolarna
upphäva nu varandra. Vid en fortskridande avbränning av kolstiften stiger
spänningen, varför shuntspolens kraft tilltar, och motorskivan vrides, så att kolen sänkas
motsvarande stycke. I shuntledningen är en skyddsströmbrytare U insatt vid såväl
denna lampa som likströmslampan. Då kolhållaren sänkes, upplyftes en i mittelröret
befintlig bult, som är försedd med ett utskjutande stift. Då kolen äro utbrända, når stiftet
till strömbrytaren U, som därvid upplyftes och avbryter shuntkretsen. Seriespolen blir då
ensam verkande, varför skivan kommer i rotation, kolen upplyftas och ljusbågen släckes.
Fig. 175 visar utseendet av ljusbågsrummet för bredvid varandra placerade
effektkol. Strax över ljusbågen synes tydligt den s. k. blåsmagnetens spole. Å fig. 176 visas
en sektion av en Körting & Mathiesens båglampa av den typ, som förut avbildats å fig.
172 a. En ytterglob av klarglas b omger en s. k. diopterkupa a, vilken på utsidan är refflad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
