- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
175

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Bågljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÅGLJUSET. GLIMLJUSLAMPOR. 175

egenskapen att genomsläppa de ultravioletta strålarna, vilket däremot vanligt glas ej
gör. På grund härav böra kvartslampor aldrig användas utan skyddsglober av vanligt
glas, vilka till största delen absorbera dessa strålar. För vissa fotografiska och medicinska
ändamål användas kvartslampor utan glasglober, då här de ultravioletta, d. v. s. de
kemiska strålarnas egenskaper utnyttjas.

Som orientering beträffande ljusutbytet vid dessa lampor angivas följande exempel.
En kvicksilverlampa med glastub (lågtryckstyp) med en tublängd av 1 250 mm. för 110
volts spänning tar 3.5 ampère. Då den sfäriska medelljusstyrkan uppgår till c:a 600 Hlj.
och då effektbehovet är 385 watt, blir det spec. effektbehovet 0.64 watt per Hlj.
Vid en kvartslampa för 220 volt, 3.5 ampère och 770 watt, vid vilken tublängden
endast är 150 mm., är den sfär, medelljusstyrkan c:a 1540 Hlj., motsvarande 0.5 watt
per Hlj.

Medellivslängden för såväl glas- som kvartslampan uppgives till c:a 2 000 timmar.
Ljusfördelningskurvorna för dessa lampor likna dem, som erhållas vid effektbåglampor
med bredvid varandra stående kol.

Gliniljuslampor. Det välbekanta Geisslerröret, som redan vid mitten av
1800-talet var känt, kan sägas vara urbilden till denna typ av lampor. Om en gas inneslutes
i ett glasrör under lågt tryck, kommer densamma att vid tillräckligt hög spänning lysa
och utsänder därvid ett ljus, som till sin färg är beroende på den använda gasen. Vi ha
här ett exempel på en ren luminiscensstrålning vid låg temperatur. Denna lamptyp har
på senare tiden fått en viss praktisk användning såväl genom Moorelampan, som
utgör en glimljuslampa för hög spänning, som genom de lågvoltiga glimljuslamporna.

Den av Moore utarbetade belysningen med vakuumrör, det s. k. Mooréljuset, kom
för en del år sedan i viss utsträckning till användning i Amerika men torde numera vara
rätt sällsynt. Av Moore användes kvävgas och kolsyregas, som inneslöts i långa
glasrör, vilka voro anslutna till en automatisk ventil för inmatning av den för rörets
kontinuerliga drift erforderliga gaskvantiteten. Under urladdningen genom den inneslutna
gasen visade det sig nämligen, att densamma med tiden absorberades av glasväggarna
och elektroderna och måste ersättas med ny. Moorelampan kan endast användas för
högspänd växelström (5 000—20 000 volt). Rören utfördes i längder från 20 ända upp till
160 meter och monterades vanligen invid taket. Av praktiska skäl levererades de i mindre
delar, som uppsattes och hopsmältes å platsen. Den högspända växelströmmen anslöts
till rörets fria ändar. Ljusets färg var vid användandet av kvävgas gulröd, och lampan
kännetecknades av en mycket liten ljusintensitet, varför ljuset även vid oskyddad
lampkropp var fullständigt bländfritt. För allmän belysning ger denna lampa ett mycket
behagligt ljus, som vid användandet av kolsyra som fyllnadsgas i röret är fullständigt
vitt, och som i färg mycket nära överensstämmer med solljuset. Specifika effektbehovet
är vid Moorelampan relativt stort, vid gulrött ljus c:a 1.5 W/Hlj. och vid vitt ljus c:a
4.0 W/Hlj. Moorelamporna hava utförts för 0.3 ampère och en spänning beroende på
rörets längd. Efter en lystid av 1 000—2 000 timmar måste röret öppnas, ånyo fyllas
med gas och sedan evakueras. I vårt land hava dessa lampor ej fått någon användning.

G li m 1 a m p o r för låg spänning. Utseendet av dessa lampor framgår
av fig. 186 a och b. Elektroderna, som vanligen utföras av järn, formas på olika sätt
alltefter det ändamål, för vilket lampan är avsedd. Lamporna hava hittills endast utförts
för en mycket liten ljusstyrka, nämligen c:a Vs sfäriskt normalljus. Effektbehovet är
c:a 5 watt. Vanligen användes i glasballongen förtunnad neongas, som i vissa fall utspä-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free