Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
DET ELEKTRISKA LJUSET.
saken. Problemets lösning låg så att säga i luften, och ryktet, att någon arbetade på att
medelst glödljuset söka lösa den brännande frågan om det elektriska ljusets delning i mindre
enheter, eggade allt flera forskare och uppfinnare att ägna sig åt samma strävan. Då man
på flera vägar sökte nå målet, är det svårt att säga, vem som först beträdde den riktiga
vägen. Saken blev vid denna tidpunkt särskilt aktuell, sedan dynamomaskinen uppfunnits.
Som orientering må nämnas, att man såsom glödkroppar till att börja med använde
metalltrådar, först av platina, senare av iridium och andra svårsmälta ämnen. Det låg
ju också nära till hands att använda metallerna, emedan dessa lätt kunde dragas till
fina trådar. Men försöken ådagalade tyvärr, att ingen då tillgänglig metall någon längre
tid förmådde motstå den höga temperaturen och att smältbarheten alltid begränsade
användbarheten. Av lämpliga material var endast kolet övrigt att välja på, och detta
hade man ju redan långt förut prövat. Men då glödkroppens genomskärningsyta måste
göras mycket liten, så uppstod frågan, huru man skulle kunna tillverka sådana ledare
av kol. Att skära dem av det för båglamporna använda spröda och bräckliga retortkolet
gick alldeles icke för sig. Två amerikanska elektrotekniker, Sawyer och Man, lyckades
uppfinna ett enkelt förfaringssätt för sådan tillverkning. De klippte små smala bågar
av kartongpapper, vilka inbäddades i grafitpulver och förkolades i deglar. Detta skedde
i början av år 1878, under vilket år de första glödlamporna med sådana kolbågar, insatta
i glasballonger, tillverkades. Dessa lampors livslängd blev mycket kort. Man insåg snart,
att varaktigheten kunde betydligt förhöjas, om glasballongen gjordes lufttom, en sak
som de europeiska föregångarna redan förut visste.
En känd amerikansk uppfinnare, Maxim, förklarade alldeles riktigt denna längre
varaktighet bero därpå, att koltråden icke kunde oxideras, emedan ballongen var
lufttom, och drog jämväl därav den slutsatsen, att man borde kunna erhålla ett lika gott
resultat, om man fyllde en förut lufttom ballong med någon icke oxiderande gas. Härtill
valde han lysgas och iakttog då till sin förvåning, att koltråden alldeles icke förtärdes
utan i stället blev grövre, vilket fenomen han förklarade på så sätt, att den glödande
tråden sönderdelade kolvätet i lysgasen, varvid det frigjorda kolet avsatte sig på tråden,
alldeles som retortgrafiten på gasretorternas glödande väggar. Därmed hade han
upptäckt ett förfaringssätt, vilket, som vi sedan skola finna, blivit av mycket stor betydelse
för glödlampstillverkningen. Även de förut nämnda uppfinnarna Sawyer och Man
hade använt lysgas för att hindra koltrådens hastiga förbränning samt tillämpade ovan
angivna sätt för trådens s. k. preparering, varför dessa i viss mån kunna anses vara
grund-läggarna av den första glödlampsindustrien.
Så långt var man kommen hösten 1879, då den sedermera så ryktbare amerikanske
uppfinnaren Thomas Edison med ens tog ledningen vid utarbetandet av en praktisk
glödlampa. Edison, som dittills hade arbetat med metalltrådar, insåg omedelbart
betydelsen av Sawyers och Mans uppfinningar och lyckades framför allt på grund av sin
i tillämpningskonsten överlägsna uppfinnarförmåga mycket snart bringa glödlampan
till praktisk användbarhet. Först och främst ersatte han det bräckliga papperskolet med
ett bättre, nämligen kolade bamburörsfibrer, och därjämte insåg han, att glödkroppen
borde hava så stort motstånd som möjligt, om små lampenheter skulle kunna erhållas
vid högre spänning. Redan samma år utförde Edison den första verkligt praktiska
be-lysningsanläggningen med glödlampor, varav 115 st. insattes ombord på
mississippi-ångaren Columbia. Från detta år (1879) kan man räkna den elektriska
glödlamps-belysningens egentliga början.
I Europa fattade man icke genast glödlampsbelysningens hela betydelse. Man var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
