- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
179

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GLÖDLJUSET. HISTORIK.

179

för tillfället mera intresserad av båglamporna, vilka nyligen fullkomnats, så att de kunde
seriekopplas. Glödlampan lyckades därför knappast vinna fullt erkännande förrän
vid den första elektriska utställningen i Paris år 1881. Men från denna tid tog
glödlamps-belysningen överallt bättre fart, och i samband därmed utvecklades även
glödlamps-industrien ganska raskt.

Nästan samtidigt med Edison och i vissa hänseenden oberoende av honom löste den
engelske ingenjören Swan problemet beträffande glödlampsbelysningen. Vidare kunna
nämnas Star och King samt Goebel och Lodygin, vilka utförde en del förbättringar
vid framställningen av lamporna. Koltrådslamporna utvecklades snabbt efter år 1880
och voro allenahärskande till 1900-talets början. De äldre lampfabrikaten åtskilde sig
rätt väsentligt med hänsyn till framställningssättet och råmaterialet, och vi kunna
därvid som typiska representanter nämna Maxims lampa, Lane-Fox-lampan,
Weston-lampan m. fl. Slutligen utkristalliserade den numera använda framställningsmetoden,
vilken så gott som uteslutande användes av de flesta större glödlampsfabrikerna och
vilken vi i det följande närmare skola lära känna.

Koltrådslampan uppvisade ursprungligen ett spec. effektbehov av 5 watt per
hef-nerljus, vilket värde successivt nedbringades till 3.5 W/Hlj. Ljusstyrkan hänföres
därvid till det horisontella medelvärdet. De första lamporna utfördes för maximalt 130 volt,
men spänningen höjdes snart till 250 volt. År 1905 skedde en ytterligare förbättring av
koltrådslamporna genom införandet av s. k. metcdliserad koltråd med ett spec.
effektbehov av endast 2 till 2.5 watt per normalljus (hefnerljus).

Samtidigt med att koltrådslampan fick sin nuvarande slutgiltiga form och
utveckling hade i slutet av 1890-talet återupptagits de redan förut inslagna vägarna för
erhållandet av en lämplig glödkropp av ett annat material än kol. Nernstlampan, som kom i
handeln år 1900, utgjorde det praktiska resultatet av mycket ingående försök att använda
glödande metalloxider. Denna lampa uppvisade ett spec. effektbehov av 1.5 till 1.8 watt
per hefnerljus (horisontellt medelvärde), utgörande en betydande förbättring i förhållande
till koltrådslampan. Den utträngdes emellertid snart av de ännu mer ekonomiska
me-talltrådslamporna. Redan förut har omnämnts, huru man vid de första försöken att
erhålla en elektrisk glödlampa på 1840-talet använde metalltrådar (platina och iridium).
Först c:a 60 år senare återupptogos de förut misslyckade försöken med användandet av
en metalltråd som lyskropp.

Av metalltrådslamporna fick den av Auer v. Welsbach utarbetade osmiumlampan
en viss användning. Den infördes i praktiskt bruk omkring år 1902 och uppvisade ett
spec. effektbehov av c:a 1.5 watt per hefnerljus. Innan denna ursprungligen endast för 70
volt utförda lampa hann närmare utprovas, uppträdde år 1905 en överlägsen konkurrent,
nämligen den av v. Bolton utarbetade tantallampan, som för 110 volts spänning
uppvisade ett spec. effektbehov av 1.6 watt per hefnerljus.

Tantallampans uppträdande var i flera hänseenden av genomgripande betydelse.
För det första blevo såväl koltråds- som osmiumlamporna tillbakaträngda av densamma,
framför allt därför att denna lampa kunde erhållas för spänningar upp till 250 volt, för
det andra blev man i tillfälle att för första gången lära känna ett trådmaterial, som
uppvisade en stor mekanisk hållfasthet och som tillät lampans montering i vilket läge som
helst. Tantallampans uppfinnande har varit av banbrytande betydelse för utvecklingen
av de nu så gott som uteslutande använda metalltrådslamporna med volframtråd, vilka
redan följande år nämligen 1906 började uppträda som konkurrenter till tantallampan.
Spec. effektbehovet utgjorde till att börja med c:a 1.2 watt per Hlj. för större enheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free