Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Glödljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
DET ELEKTRISKA LJUSET.
De första volframlamporna kunde ej utföras med samma mekaniska hållfasthet hos
glödtråden som tantallamporna, varför dessa senare ännu några år allmänt användes.
Man kom snart underfund med att det erbjöd mycket stora tekniska svårigheter
att framställa en hållbar volframtråd. Ursprungligen utfördes tråden av metallpulver,
som på analogt sätt som vid koltrådens framställning sprutades tillsammans med ett
bindemedel och därefter hopsintrades genom glödgning. Först år 1910 lyckades det
Coolidge att framställa en böjlig och starkt dragen tråd av volframmetall. Efter denna
tidpunkt övergingo så gott som alla intresserade firmor till användandet av dragen tråd.
Med införandet av den dragna volframtråden nedbringades det spec. effektbehovet till
c:a 1 watt per Hlj. vid de större lampenheterna, som därför benämndes enwattslampor,
och därmed har materialet till glödlampornas lyskropp kommit till en viss avslutning
i utvecklingen. Genom införandet av vissa kemiska preparat i lampgloben (Skaupy)
kunde spec. effektbehovet utan nämnvärd ökning av lampans svärtning nedbringas till
0.8 watt per Hlj. (horis. medelv.).
Emellertid kunde redan år 1913 på grund av amerikanen Langmuirs
undersökningar en ytterligare förbättring av volframlamporna genomföras, vilket som resultat
gav de nu allmänt använda halvwattslamporna. Vid dessa användes ej en lufttom
glasballong, utan denna är vid de större typerna fylld med kvävgas och vid de mindre med
ar-gongas. Spec. effektbehovet är vid de större lamporna endast c:a 0.6 watt per sfär,
hefner-Ijus och ökas vid mindre enheter till ett värde motsvarande enwattslampornas (c:a 1.3
W/Hlj. sfär.). Som orientering kan i detta sammanhang nämnas, att ett spec. effektbehov
vid en större enwattslampa av l.o watt per horis. Hlj. motsvarar 1.25 watt per sfär. Hlj.
På grund av den ovannämnda stora variationen av spec. effektbehovet böra dessa
lampor lämpligen benämnas gasjyllda volframlampor i stället för halvwattslampor.
Värdet av Langmuirs uppslag framgår omedelbart av att de gasfyllda
volframlamporna numera kunna utföras från 25 watt för 110 och 60 watt för 220 volt till flera tusen
watts storlek. De hava därmed inkräktat på det av båglamporna hittills reserverade
området, nämligen de större ljusenheterna. Detta har även haft till följd, att båglamporna
under de senaste åren fullständigt utträngts av dessa volframlampor.
Hösten 1881 gjorde man i vårt land för första gången bekantskap med de elektriska
glödlamporna. I samband med den i det föregående omtalade provbelysningen i
Stockholm med Brushska båglampor anordnades på L. Fredholms föranstaltande även en
provbelysning med glödlampor först i Strömparterren och sedan i drätselnämndens
lokaler i huset n:o 2 vid Stora Nygatan. De begagnade lamporna voro av Lane-Fox’ system
och liknade i huvudsak Edisons lampor. Mindre anläggningar för elektrisk
glödlamps-belysning började från denna tid utföras av enskilda firmor på flera ställen i Stockholm
och landsorten, men här i landet liksom annorstädes i Europa var det av flera orsaker
endast jämförelsevis långsamt som det nya belysningssystemet lyckades vinna
erkännande och erhålla någon avsevärd spridning. Vid 1883 års slut funnos i Stockholm
uppsatta ett par hundra elektriska glödlampor, vid sekelskiftet ej fullt hundra tusen och vid
1920 års slut 1235 000 stycken. Av dessa senare utgjorde flertalet metalltrådslampor
och endast c:a 4 % koltrådslampor. Tillverkningen av glödlampor utgör numera en
betydande industri. I utlandet, särskilt i Amerika, England och Tyskland, finnas flera
stora fabriker av detta slag. Man har uppskattat tillverkningen av glödlampor till över
400 miljoner per år, vilket ger ett begrepp om denna industris storartade proportioner.
Glödlampor började även ganska snart att tillverkas i Sverige, nämligen redan år
1885 av R. Strehlenert i Södertälje. Denna fabrikation flyttades sedan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
