Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Ledningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDNINGSANLÄGGNINGAR. DISTRIBUTIONSSYSTEM.
265
Enligt gällande författning räknas en 2 X 220 volts treledareanläggning såsom
lågspänningsanläggning endast under förutsättning att nolledningen är jordförbunden.
Vid jordkabelnät utföres denna vanligen av mjuk, förtent koppartråd, som med hänsyn
till eventuella anfrätningar och mekaniska påkänningar ej gärna väljes klenare än
25 kvmm.
Vid. utförandet av ett dylikt kabelnät t. ex. i en större stad, måste man tillse, att
spänningen blir ungefärligen densamma vid alla förbrukningsställen, vare sig de äro
belägna nära eller längre bort från kraftcentralen. Detta ställer sig emellertid ganska
svårt, om man endast utlägger ett fåtal ledningar från kraftcentralen och ansluter de
olika abonnenternas servisledningar direkt till dessa. I så fall skulle spänningen på de
längst bort belägna platserna komma att variera högst väsentligt, beroende på huru
många förbrukningsapparater, som för tillfället äro inkopplade på nätet. Man brukar
därför lägga ut ett särskild s. k. fördelning snät, till vilket abonnentledningarna kunna
anslutas. Ledningarna i detta nät beräknas efter förbrukningens storlek på de olika
platserna, så att t. ex. i en huvudgata med affärshus eller verkstäder, som kräva stora
effektbelopp, utläggas grova ledningar, under det att i mindre gator, där förbrukningen
är liten, klenare ledningar utläggas. Det största tillåtna spänningsfallet inom
fördel-ningsnätet får med hänsyn till glödlamporna ej överstiga 1—2 % av driftspänningen
(se »Det elektriska ljuset»).
Hela detta fördelningsnät, som utgör ett sammanhängande helt, står i förbindelse
med kraftcentralen genom ett särskilt system av s. k. matarledningar (huvudledningar).
Dessa utgå från centralen till lämpliga punkter å fördelningsnätet, där alltså den elektriska
energien så att säga matas in i nätet. Dylika s. k. matarpunkter förläggas i centrum av de
områden där belastningen är stor och på sådant avstånd från varandra, att, om spänningen
i samtliga matarpunkter alltid hålles vid ett och samma värde, t. ex. 220 volt,
spänningsfallet på intet ställe inom fördelningsnätet blir större än omkring 3—5 volt. Ett sådant
spänningsfall blir nämligen ej märkbart vid användandet av vanliga glödlampor. Av
ekonomiska skäl tillätes i vissa fall ännu större spänningsfall särskilt i utkanterna av ett
stort fördelningsnät, där endast ett fåtal abonnenter finnas.
Det gäller alltså att inom fördelningsnätet hålla samma spänning vid alla
matar-punkterna. Detta åstadkommes dels därigenom att matarledningarna till de längre bort
belägna matarpunkterna tagas grövre än till de närmaste, dels också därigenom att
regleringsmotstånd inkopplas vid kraftcentralen i de olika kablarna, varigenom
spänningsfallet kan ökas, därest någon matarpunkt skulle få för hög spänning. Generatorerna i
en elektrisk central måste således ständigt arbeta med en högre spänning än den, som
skall finnas i matarepunkterna, och man brukar i ett treledarnät för 2 X 220 volts
spänning räkna med högst 25—35 volts spänningsfall i vardera ytterpolen av en
matarled-ning. Man ordnar nu så, att maskinisten vid kraftcentralen direkt kan avläsa spänningen
i vilken matarpunkt som helst. Detta möjliggöres därigenom att en liten särskilt
isolerad tråd (provtråd) vid kabelns fabrikation inlägges i densamma. Denna tråd förbindes
med matarkabeln i tryckpunktslådan och med en voltmeter i kraftcentralen.
Fig. 270 visar en schematisk ritning över ett fördelningsnät med matarledningar.
Den ovannämnda mättråden är här inritad särskilt, men den är i verkligheten inlagd
under matarkabelns isolering såsom vi redan lärt känna under kapitlet »jordkablar».
Genom detta system kan c:a 10 gånger så stort spänningsfall tillåtas i matarledningarna
än som man med hänsyn till lamporna annars skulle kunna välja, varför betydande
ledningsbesparingar härigenom ernås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
