Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Ledningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
Kraften överföres medelst ledningar för 10, 20 och 50 kilovolts spänning. Den
totala ledningslängden är för 50 000 volts linjer 349 km., 20 000 volts linjer 566 km.
och 10 000 volts linjer 649 km. Kraften distribueras i Västergötland, Bohuslän och
Dalsland. Bland alla de städer, som i dessa landskap erhålla energi från Trollhättan, bör
i detta sammanhang Göteborg särskilt framhållas. Kraftledningen är utförd som
dubbellinje för 50—-55 kV. Vid tiden för byggandet av Trollhättans kraftledningar ansågo
många, att denna spänning var den högsta, som över huvud taget med full trygghet skulle
kunna användas för elektrisk kraftöverföring. De
svårigheter, som då ansågos utgöra oöverstigliga
hinder för användandet av högre spänning, äro dock
nu bragta ur världen och för närvarande arbeta
kraftledningar med t. o. m. fyra gånger så hög
spänning som den här valda. I närheten av
Trollhättan hava stora elektrokemiska och
elektrotermi-ska industrier växt upp, vilka ej skulle kunnat
komma till stånd utan ett stort kraftverk, som för
billigt pris kunde leverera tillräckliga energimängder.
För att förse malmfälten i norra Lappland
och statens järnvägar mellan Kiruna och
Riksgränsen med elektrisk energi har staten vid Porjus
uppfört ytterligare ett stort vattenkraftverk. Genom
att tillgodogöra sig en rad forsar i Stora Lule älv
har man här kunnat bygga en kraftstation för 55
meters fallhöjd. Den kraft, som skall användas för
malmfälten och gruvorna, alstras i form av
trefas-ström och överföres med en 70 000 volts kraftledning
till Gällivare, Malmberget och Kiruna, under det
att för järnvägsdriften användes enfasström, som
med en spänning av omkring 80 000 volt överföres
till transformatorstationer, belägna på lämpliga
punkter utmed banan. Från dessa transformatorhus
matas kontaktledningarna för de elektriska
lokomotiven med en spänning av 16 000 volt.
Vid 1922 års början hade man elektrifierat hela
banan mellan de båda utskeppningshamnarna för
järnmalmen, Svartön vid Bottniska viken och
Nar
vik i Norge, en sträcka av omkring 500 km. Det ligger i öppen dag vilken stor
betydelse järnvägarnas elektrifiering har för Sverige, då man betänker, huru mycket kol
dessa förbruka per år. Man har därför också vidtagit åtgärder för ytterligare
elektrifiering av statens järnvägar och har nu (1926) fullbordat linjen Stockholm—Göteborg,
som matas från Trollhättan och Motalaström.
För att förse mellersta Sverige med elektrisk energi har staten anlagt ett kraftverk
vid Älvkarleby med kraftöverföringslinjer för 70 000, 40 000 och 20 000 volt. Dessa
kraftnät äro mycket vidsträckta, och genom dem förses städer, landsbygd och industriella
anläggningar huvudsakligen i Uppland och Södermanland med elektrisk energi. Som
komplettering av Älvkarlebynätet har anlagts en stor ångcentral i Västerås, som matar
samma nät och är avsedd att vara reservstation samt kunna träda i funktion, då vatten-
Fig. 282. Större kraftstationer och
ledningar i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
