Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Ställverksapparater - Överspännings- och överströmsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
E LEKTRISKA KRAFTSTATIONER.
Fig. 382. Vattenstrålmotstånd.
träffa en kraftledning och genom friktion alstra elektricitet eller, om de äro laddade med
atmosfärisk elektricitet, avlämna sin laddning till ledningen. Mot dylika överspänningar
skyddar man sig relativt lätt på så sätt, att man mellan anläggningens faser och jord
inkopplar stora motstånd, genom vilka uppladdningen avledes till jorden. Dessa motstånd
kunna vara metalliska eller utgöras av vattenstrålar, såsom vår bild fig. 382 visar. Från
de tre .faserna i det system, som skall skyddas, äro här genom avskilj are och ampèremetrar
ledningar neddragna till å isolatorer upphängda metalltallrikar, som träffas av underifrån
mot dem uppsprutande vattenstrålar,
genom vilka de statiska
uppladdningarna avledas till jord. Ar
nollpunkten av till ledningarna anslutna
generatorer eller transformatorer
förbunden till jord, har man häruti ett
säkert skydd mot detta slag av
överspänningar.
Långt farligare för
anläggningarna och svårare att värja sig emot
äro de hastigt uppträdande
överspänningarna eller »stötvågorna». Äro
dessa av atmosfäriskt ursprung, kunna
de vara beroende på direkta åskslag
å en kraftledning. Några fullt
tillförlitliga medel att skydda sig mot
dylika finnas ej; de åstadkomma ju
alltid en större eller mindre förödelse å
den plats, som träffas av blixten,
men dess bättre äro de mera sällan
förekommande. I vanliga fall äro
dessa stötvågor endast indirekt
beroende av blixturladdningar. Om ett
över en kraftledning befintligt moln
är laddat med t. ex. positiv
elektricitet, binder det å den under detsamma
befintliga delen av kraftledningen en
motsvarande mängd negativ
elektri
citet. Urladdas molnet genom ett blixtslag till jord eller till ett annat moln, blir den
å ledningen bundna laddningen fri och rör sig med en hastighet gränsande till ljusets
mot de vid ledningens båda ändpunkter befintliga stationerna. För att hindra dessa
laddningar att intränga i kraftverken och med sina överspänningar åstadkomma överslag
i maskiner och transformatorer, som ju äro svårare att effektivt isolera mot dylika höga
spänningar än kraftledningen, anordnar man strax vid intaget till stationerna s. k.
överspännings- eller åskskydd.
Ett ganska verksamt skydd mot dessa stötvågor har man i de s. k. drossel- eller
dämpspolarna, vilka bestå av luft- eller oljeisolerade solenoider utan järnkärna. Fig. 383
visar en dylik luftisolerad dämpspole, avsedd för en normal spänning av 27 500 volt.
Dessa dämpspolar erbjuda den hastigt framträngande stötvågen ett avsevärt induktivt
motstånd, så att, om dämpspolen är tillräckligt kraftig, vågen med förhöjd spänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
