Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektriska transportanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA TRANSPORTANORDNINGAR UTOMHUS.
517
Fig. 551. Lokomotivkran med lyftmagnet för lastning av järnskrot.
(General Electric.)
Sedermera följde uppfinningen av de självlastande gripskoporna, vilken betecknar ett
stort framsteg. I början av 1900-talet utfördes de första fullständigt elektriskt drivna
lossningsmaskinerierna. Bland de mera betydande av dessa märkes en anläggning för
Berwind Füel Company i Superior, Wisconsin, U. S. A. (fig. 550). Här var kranbryggan
utsträckt över hela upplagsplatsen, och kolet fördes direkt från fartygets lastrum till
upplaget utan omlastning. Kapaciteten hos lastskoporna utgjorde 4 å 5 ton. Anläggningen
drevs med 440 volts växelström, 25 perioder. Huvudmotorerna för lyftning hade en
kapacitet på 225 hkr och för horisontalrörelse på 75 hkr. Vid denna krantyp användes en
motor med tillhörande maskineri för lastens upphissning, en annan motor med maskineri
för dess horisontalförflyttning. Motor och hissmaskineri äro stationära, och dragkraften
överföres med linor. Alla bromsar manövreras för hand genom spakar. Varje brygga är
försedd med tvenne manöverhytter, en vid vardera änden. Av dessa lossningsbryggor
hava de tre först
installerade en kapacitet av 10 500
ton på 18 timmar, medan
senare uppsatta bryggor äro
i stånd att avtransportera
samma lastkvantitet på 13
timmar.
Senare modifierades
denna krantyp på så sätt,
att linmanövreringen
slopades, och i stället anbragtes
såväl förare som maskineri
för lyft- och åkrörelse å en
särskild trallvagn, upphängd
å en skensträcka mellan
fartyget och upplagsplatsen.
Vid denna anordning får
manöverkarlen fullständig
överblick över såväl upp-
som avlastning. Av denna typ äro t. ex. vissa kolkranar vid Värtahamnen i
Stockholm. En del av de tidigast utförda kranbryggorna av denna typ utfördes med
växel-strö msmotorer för lyftning och åkning och luftbroms för sänkning och stopp.
Erfarenheten visade emellertid, att slitningen av bromsarna blev så stor, att underhållet blev
betungande, varför man snart nog mera allmänt övergick till elektrisk bromsning. För
detta ändamål lämpar sig likström vida bättre än växelström, varför i ett stort antal
fall denna strömart kommit till användning för dylika kranar.
För malmlossning användes i rätt stor utsträckning linmanövrerade gripskopor;
anordningar i övrigt äro i huvudsak överensstämmande med förut beskrivna
lossnings-kranar för kol.
Till för rätt få år sedan voro ångdrivna kolhissar ganska vanliga, där särskilt
höga manöverhastigheter och lätta lastskopor användes för upptagande av kol från
pråmar till upplag för kraftstationer. Senare har man emellertid övergått till elektrisk drift
även av sådana transportanordningar, sedan man lyckats konstruera motorer med särskilt
liten svänghjulseffekt, som möjliggör snabb igångsättning och bromsning. En dylik hiss
visas av fig. 552, av amerikansk tillverkning (Essex Street Station, New Jersey) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
