Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektriska transportanordningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
Fig. 555. Gruvlokomotiv. (General Electric.)
utförande, som uppställas under en skyddande överbyggnad å lokomotivramen och driva
lokets axlar med kedjor, oftast med mellankopplad kuggväxel för ytterligare reduktion
av hastigheten. Vid större effektbelopp använder man ej gärna av driftsäkerhetshänsyn
denna typ, utan övergår i stället till kapslade, å axlarna upphängda motorer med
kuggväxel av vanlig spårvagnsmodell. Vid kontaktledningsdrift användes som regel likström
på 220 till 500 volts spänning, men även trefas kan understundom på grund av lokala
förhållanden, vanligen för att undgå omformning, komma i fråga. Manöveranordningarna
å dylika lokomotiv äro de enklast möjliga: en kontroller med ett fåtal körlägen för
motorernas igångsättning medelst förkopplingsmotstånd, vid större lok i vissa fall med s. k.
serie-parallellkoppling (se sid. 533) samt en handbroms. Vid ackumulatorlokomotiv
hålles motorspänningen i allmänhet lägre, för att cellernas antal ej skall bliva för stort
och härmed batteriets
kostnad ökas; 110—220 volt är
här vanligast. I vissa fall
utföras dylika lokomotiv för
mindre effektbelopp med
egen lastplattform för att
samtidigt kunna tjäna som
lastvagn. Förarhytten är
härvid anbragt vid lokets
ena ända och batteriet, om
sådant användes, under
lokomotivet.
En specialform av de
mindre
transportlokomotiven utgöra de s. k.
gruv-lokomotiven, avsedda
huvudsakligen för transporter
under jord. På grund av de
lokala förhållandena är det
vid dessa maskiner av stor
betydelse, dels att dimensionerna i höjd och bredd hållas möjligast små, dels att den
elektriska utrustningen är motståndskraftig mot fukt, väta och föroreningar i
allmänhet. Dessa lokomotiv utföras så gott som undantagslöst för smalspår, varför det
axiella utrymmet för motorn blir mycket begränsat. Ofta användas därför motorer med
kullager, som tillåta en mer sammanträngd konstruktion. På grund av det ringa
höjd-utrymmet i gruvgångarna kunna dylika lokomotiv ej anordnas med förarhytt, utan
föraren har sin plats öppet anordnad vid lokets ena ända.
En intressant tillämpning av ackumulatordrift inom gruvtransportväsendet utgöra de
s. k. förar lösa lokomotiven (Böhms system). Dessa lokomotiv äro avsedda att kunna
automatiskt framsändas, ej endast å mera öppna sträckor utan ända in i orterna till
gruvschakten. Till förhindrande av olyckshändelser, ifall rälsen av någon anledning är
blockerad, äro de försedda med en ganska sinnrik anordning. Framtill är nämligen
anbragt en bygel, som vid beröring med ett hinder glider tillbaka och därvid medelst en
utväxling vrider kontrollera, varvid motorn urkopplas och loket bromsas. Så snart
hindret upphör, pressas bygeln av en fjäder tillbaka till utgångsläget och lokomotivet
sätter sig åter automatiskt i gång. Även dörrar i stollgångarna kunna öppnas av loko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
