Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk spårvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK SPÅRVÄGSDRIFT.
533
ventilerade motorer nått en betydlig spridning. Vid dessa motorer insuges luften
genom öppningar vid motorns ena ända med hjälp av en å motoraxelns andra ända
an-bragt fläkt, passerar därvid dels mellan magnetspolarna, dels genom kanaler i rotorn
och under strömsamlaren och utpressas sedan av fläkten genom på lämpligt sätt
an-bragta öppningar i det fria. Svårigheterna vid ventilerade spårvagnsmotorer ligga
huvudsakligen i att för luftöppningarna ernå tillräckligt gott skydd mot smuts och
vatten, men nyare konstruktioner synas i detta avseende tillfredsställa praktiska fordringar.
Genom ventilationen kan motorernas av uppvärmningen begränsade effekt avsevärt
höjas, varigenom man blir i stånd att för en viss trafiktjänst använda lättare och
billigare motorer.
Manövreringssystemet vid elektriska spårvagnar är relativt enkelt. De båda
motorerna kopplas vid
igångsättningen i serie i ändamål att ernå
mindre hastighet och mindre
förluster i igångsättningsmotståndet.
Sedan hela
igångsättningsmotståndet inkopplats, sker övergång
till parallellkopplade motorer,
varvid körhastigheten bringas upp
till det dubbla mot vid
seriekoppling. Då vagnen skall
stannas, frånslås motorerna och
bromsningen begynner. Denna
kan ske dels med vanlig
handbroms, dels även elektriskt med
s. k. kortslutningsbroms.
Härvid kopplas motorerna in på
igångsättningsmotståndet på
sådant sätt, att de bringas att
arbeta som av vagnen drivna
generatorer, varvid dennas levande
kraft på elektrisk väg förbrukas
av det inkopplade motståndet.
Bromsningen kan regleras i ett
flertal steg med successivt växande motorströmstyrka. Samtliga motormanövrer,
igångsättning, omkoppling från serie till parallell, frånslagning och bromsning utföras
med hjälp av körkontrollern. Denna är försedd med tvenne valsar. Den ena valsen
ombesörjer vid vridning de nu nämnda manövrerna, medan den andra användes för
motorernas omkoppling på fram och back, ävensom ofta även för frånkoppling av
endera motorn vid behov. Bland övriga utrustningsdetaljer märkes den automatiska
strömbrytaren, numera ofta anbragt på taket med över plattformen nedhängande
handtag; denna bryter strömtillförseln vid tillfällig överbelastning eller kortslutning.
Som nyss omnämnts, har utvecklingen inom spårvägsområdet i stort sett tenderat
mot större vagnar med starkare motorer. Då de tvåaxliga vagnarnas längd och utrymme
av flera orsaker är relativt begränsat, har man härvid sett sig föranlåten att i åtskilliga
fall övergå till fyraxliga vagnar med en vikt av c:a 20 ton och däröver. Sådana vagnar
drivas ofta med fyra motorer, kopplade i två grupper. Medan samtliga dessa vagnar skötas
Fig. 575. Principschema för spårvagnsutrustning.
(Läge 1: båda motorerna i serie, läge 2: båda motorerna
i parallell, läge 3: elektrisk bromsning, W
förkopplings-motstånd, M2 motorankare, Mcx Mc2 motorfält, Dr
in-dnktionsspole.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
