Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. LIKSTRÖMSSYSTEMET.
535
likströmsbanorna visserligen inom kort nådde en betydande utveckling för lokal- och
förstadstrafik, som ytterligare påskyndades, sedan man efter införandet av
kommuterings-polerna såg sig i stånd att övergå till 1 200 volts system, riktades därför vid fråga om
den tyngre järnvägsdriftens elektrifiering intresset snart mot andra lösningar. Härvid
kom i fråga högspänd växelström, dels trefas, dels enfas, för vilka system en hel del
anläggningar i olika länder utförts. Järnvägselektrifieringsproblemet blir i själva verket
i första hand ett kraftöverföringsproblem, varvid system med hög överföringsspänning
av rent ekonomiska skäl hava ett naturligt företräde. Av denna orsak togs även under
hand upp ett energiskt arbete i ändamål att genom fulländning av maskinella konstruk-
Fig. 577. New York Central före och efter elektrifieringen.
tioner möjliggöra en höjning av driftspänningen för likströmsbanor med det resultat,
att den första 2 400 volts anläggningen kunde igångsättas år 1913 (Butte, Anaconda
& Pacific Ry, U. S. A.), efter några få år följd av en betydande anläggning för 3 000
volt (Chicago, Milwaukee & St. Paul Ry, U. S. A.). Genom denna avsevärda
höjning av spänningen blir likströmssystemet även i stånd att konkurrera på den tyngre
bandriftens område, där följaktligen trenne system f. n. äro att räkna med. I det
följande skall närmare redogöras för de väsentligaste karakteristika för de tre systemen
jämte några mera anmärkningsvärda anläggningar.
Likströmssystemet. Systemet 600 volt likström har för tyngre järnvägsdrift
kommit till användning huvudsakligen endast vid bangårdselektrifieringar. De mest
typiska och därjämte de största av dessa finnas i New York och utgöras av New York
Central och PENNSYLVANiA-banornas ändstationer med angränsande spårsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
