Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
känningar under drift av betydande storlek uppträda vid denna och liknande
lokomotivtyper ådagalades tydligt nog av de första driftsårens erfarenheter. De fram- och
återgående påkänningarna vid vevstaksöverföringen föranleda vid glapphet i lagren lätt nog
tunga slag, som genom resonansförhållanden kunna ökas till för konstruktionens bestånd
farliga värden. De första lokomotiven måste därför undergå vissa förstärkningsarbeten
med avseende på den mekaniska förbindelsen mellan motor- och blindaxellager, varefter
de fungerat i alla avseenden tillfredsställande.
I övrigt har systemet likström 600 volt nått en betydande utbredning för
elektrifiering av lokalbanor, framför allt i Amerika, samt för elektrifiering av världsstädernas
snabbtrafikleder, underjordiska (underground) och upphöjda (elevated) linjer. Samtliga
dessa tillämpningar äro med avseende på den rullande materielens elektriska utrustning
Fig. 580. Likströmslokomotiv för Pennsylvania Central. (Westinghouse.)
relativt enkla; det är i stort sett den moderna elektriska spårvagnens utrustning som går
igen, ehuru i förstorad gestalt. Medan vanliga stadsspårvagnar i regel ej, som förut
nämnts, förses med starkare utrustning än 150 hästkrafter (tvenne motorer å 75 hkr),
kräver lokaltrafiken med större hastigheter och större tågvikter häremot svarande
energibelopp upp till det tre- eller fyrdubbla. Härvid omnämnda motorvagnar utföras
fyr-axliga, ofta med en motor på varje axel, varvid axlarna anordnas i boggier.
Motorernas koppling förblir lika såsom vid den vanliga spårvagnen, d. v. s. tvenne i serie
vid igångsättningen för att minska energiförlusterna i startningsmotstånden, och
samtliga i parallell vid gång på full hastighet. Shuntning av motorerna användes som regel
för att på fri sträcka ytterligare uppbringa hastigheten. Då strömstyrkorna i systemet
vid här ifrågakommande effekter bliva så stora, att de ej lämpligen kunna omkopplas
och brytas i en vanlig kontroller, som skulle bliva alltför ohanterlig, använder man sig
av indirekt manövrering. Härvid utföras omkopplingarna med hjälp av särskilda
med reläer elektriskt manövrerade brytare eller omkopplare, vanligen anbragta i särskilda
skåp under vagnens sidor. Reläerna manövreras av de i förarhytterna på vanligt sätt
anordnade kontrollerna, som härvid tydligen genomgås endast av de mycket svaga
ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
