Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. LIKSTRÖMSSYSTEMET.
543
första utbyggnaden 8 till antalet, genom isolerade kablar, förlagda i inklädda kanaler i
bantunnlarnas väggar. Avståndet mellan understationerna är i medeltal c:a 4 km.
I vardera är plats beredd för 8 st. enankareomformare med tillhörande transformatorer
och instrumentering. Anordningen för matning av skenledningen är i stort sett
överensstämmande med motsvarande för de upphöjda banorna. Den tredje skenan understödjes
av isolerande klotsar på var tredje meter; dessa klotsar äro fastcementerade i en fot av
järn, som är med bultar fastdragen vid syllarna. Kontaktskenan är förlagd c:a 65 cm.
från huvudrälsen och c:a 10 cm. över dennas horisontalplan. Skenförbindningar äro
an-bragta av 1 500 mm2 area. För återledning av strömmen användes endast den ena skenan
i varje spår, medan den andra reserveras för signalsystemet. Återledningsskenan är
parallellkopplad med kopparkablar i ändamål att nedbringa spänningsfallet. Av samma
orsak är halten av kol och mangan i skenorna nedbragt så långt hänsynen till den
mekaniska hållbarheten tillåter. Trafiken upprätthålles dels av 5 vagnars tåg för lokalbehovet
och 8 vagnars tåg för expressdriften; i förra fallet 3, i det senare 5 motorvagnar i
multiple-unit. Varje motorvagn är utrustad med tvenne 200 hkrs motorer. Manövreringssystemet
är det vid liknande utrustningar i övrigt normala. En detalj av mer speciell beskaffenhet
är dock av intresse, nämligen den automatiska strömbegränsningen. Med hjälp av ett
i motorströmkretsen inkopplat relä är nämligen så ordnat, att kontrollern ej kan föras
över från ett läge till nästa, förrän strömstyrkan nedgått till ett visst värde. Härigenom
förhindras för häftig igångsättning av vagnen med härav följande olägenheter såväl med
avseende på den elektriska utrustningens ansträngande som med avseende på
strömekonomien.
Det automatiska blocksystemet, som vid underjordiska banor är en detalj av största
betydelse, är anordnat med elektropneumatisk manövrering. I varje understation är
anbragt en 35 hkrs kompressor, som lämnar för manövrering av luftkolvarna i signaler,
brytanordningar och automatiska stoppinrättningar erforderlig luft. Anordningar äro så
träffade, att i händelse ett tåg passerar en stoppsignal dess nödbroms automatiskt sättes
i funktion. Tåget utlöser självt de signaler, som erfordras för avstängning gentemot
efterföljande tåg av de närmast efter detsamma följande blocksektionerna, i
överensstämmelse med vid dylika förreglingsanläggningar gängse anordningar.
Om än 600-voltssystemet, som vi ovan sett, för en hel del anläggningar av betydande
omfattning med fördel kommit till användning och för vissa behov, framför allt inom
städerna, på grund av spänningens relativa ofarlighet och ringa isolationssvårigheter,
är det enda system, som i allmänhet sättes i fråga, kommer det utan tvivel ekonomiskt
till korta vid fråga om verklig järnvägsdrift över längre sträckor och med tyngre tåg.
Kostnaden för de många understationerna blir därvid betungande såväl i anläggning
som drift. Driftkostnadernas nedbringande har varit den ledande tanken vid utbildandet
av de s. k. automatiska understationerna, i vilka genom sinnrika reläanordningar
igångsättning och stoppande av maskinerna, spänningsreglering m. m. skötes helt automatiskt
utan ingripande av människohand, och där följaktligen maskinisthjälpen kan inskränkas
till det minsta möjliga. Men de automatiska anordningarna kunna lika väl apteras för’
stationer med högre driftspänning, och härmed rubbas följaktligen ej förhållandet mellan
de olika driftspänningarnas ekonomiska företräden.
Den närmast högre spänning, som för likströmsanläggningar i större utsträckning
kommit i bruk, är 1 200 volt. I synnerhet i Amerika, där den första anläggningen för
denna spänning byggdes 1907, är den numera mycket vanlig för interurbana linjer. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
