Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
närmare 0,6, d. v. s. medelbelastningen utgör 6/10av maximibelastningen, medan vid rätt
så betydande banelektrifieringar utan automatisk reglering belastningsfaktorn aldrig
överskrider 0,4. Den elasticitet i trafikledningen, som genom nämnda regleringsorgan
skapas, föranleder visserligen rent automatiskt tågförseningar å vissa sträckor, som å
andra bandelar åter inköras, men de praktiska resultaten hava visat, att dessa inom vissa
gränser äro betydelselösa. Okontrollerad fortkörning i stigningar eller å delar av banan,
där belastningen redan förut är betydande, kan vid detta system ej komma i fråga. Vid
högre spänningar, såsom vid enfassystemet, skulle kraftigare belastningsstötar måhända ej
för sträckan i övrigt betyda så mycket, då spänningsfallen i alla händelser äro mer
begränsade; med hänsyn till kraftekonomien hava de dock vid alla system sin betydelse,
Fig. 590. 3 000 hkrs snälltågslokomotiv för Chicago. Milwaukee & St. Paul Ry.
(General Electric.)
oberoende av spänningen. För likströmssystemet träder nödvändigheten att med alJa
medel söka nedpressa belastningsstötar, som förorsaka abnorma spänningsfall, i
förgrunden. Om man därför här i viss mån gjort en dygd av nödvändigheten, måste dock
erkännas, att den realiserade principen har en mycket stor ekonomisk betydelse ej endast
vid det högspända likströmssystemet, utan vid alla system, där den låter sig tillämpa.
Högre spänning än 3 000 volt har hittills sällan kommit till användning.
Försöks-sträckor, såväl i Europa som Amerika, hava visserligen drivits med spänningar upp till
5 000 volt, men dessa experiment hava huvudsakligen avsett att bringa kännedom om den
högspända likströmmens driftsegenskaper. Med 3 000 volt har senare elektrifierats bl. a.
även den betydande Paulistajärnvägen i Brasilien samt linjen Santiago—Valparaiso
i Chile, men i allmänhet synes förefinnas en viss benägenhet att, om ej trängande skäl
föreligga, välja lägre spänning. Så har t. ex. av i England, Frankrike och Belgien tillsatta
kommittéer för utredning beträffande en allmännare järnvägselektrifiering i resp, länder
förordats 1 500 volt, trots de ej oväsentliga merkostnader i anläggning, som denna
spän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
