Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. TREFASSYSTEMET.
555
använda konstruktioner. De båda motorerna driva med vevstakar på varje sida en
gemensam med kulissanordning försedd kopplingsram, som med koppelstänger är förbunden
med drivhjulen (fig. 594). Även dessa lokomotiv hava fyra körhastigheter, men dessa
ernås genom andra anordningar än vid de äldre lokomotiven. Den kortslutna rotorn har
här övergivits och ersatts av den släpringade. Motorerna hava endast en statorlindning,
som kan omkopplas för 6 eller 8 poler, motsvarande tvenne grundhastigheter. De
återstående två hastigheterna åstadkommas genom tandemkoppling av båda motorerna på
det sätt, att båda motorernas rotorer seriekopplas. Den andra motorns statorlindning
kommer därvid att vid igångsättningen fungera som en normal rotorlindning, varvid i
•densamma motstånd på sedvanligt sätt inkopplas. Kopplingsanordningarna vid detta
.system bliva jämförelsevis komplicerade med ett stort antal uttag från motorernas
lind-ningar, anslutna till omkopplare av olika slag.
Fig. 595. Modernt trefaslokomotiv för italienska statsbanorna. (Brown Boveri & Cie.)
Den elektriska’ energien för Simplontunnelns drift levereras av kraftverk vid
Brig och vid Iselle. I båda verken genereras strömmen direkt i form av trefas för
linjespänningen 3 300 volt och 15 perioder.
De italienska trejasjärnvägarna omfatta ett flertal sträckningar, av vilka den äldsta
är den inledningsvis omnämnda Valtellinabanan (Lecco—Colico—Sondrio och Sondrio—
Chiavenna, c:a 106 km.). Hit höra vidare gamla och nya Giovilinjerna c:a 65 km., Mont
Cenis-sträckningen Bussoleno—Modane, 65 km., Savona—Ceva, 45 km., Monza—Lecco,
Turin—Pignerol och San Pier d’Arena—Savona, sammanlagt c:a 120 km. Programmet
för den fortsatta elektrifieringen omfattar ytterligare c:a 1 500 km. Den elektriska
energien för dessa banor genereras direkt i kraftverken vid ett periodtal av 16 2/3 per sek.,
överföres högspänd, vanligen vid 60 000—70 000 volt till utefter banorna anordnade
understationer, där den nedtransformeras till kontakttrådsspänning, 3 000—3 700 volt. På
grund av den relativt låga förbrukningsspänningen måste transformatorstationerna
förläggas ganska tätt; vid Valtellinabanan äro exempelvis anordnade ej mindre än 11
stationer.
Lokomotiven för de italienska banorna äro utförda av ett flertal typer, levererade
i väsentlig omfattning av det italienska Westinghousebolaget, men därjämte även av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
