Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. ENFASSYSTEMET. 561
missräkning vid framförandet av nya typer har varit att tillskriva underskattandet av de
faktorer, som bestämma lokomotivets egenskaper i mekaniskt avseende.
De viktigaste fordringar, som betinga en lugn och vibrationsfri gång även vid höga
hastigheter, äro högt tyngdpunktsläge, litet tröghetsmoment med avseende på den
vertikala mittlinjen, tillräckligt lång styrd hjulbas samt frihet från resonans.
Tyngdpunktsläget inverkar på lokomotivets förmåga att upptaga stötar och tryck
från rälsen såväl på rak sträcka som i kurvor. Sådana stötar kunna vara både vertikala
och horisontala. I båda fallen giva de upphov till svängningar av lokets avfjädrade del
kring en horisontal längdaxel. Dessa svängningar bliva långsammare, ju större
lokomotivkroppens tröghetsmoment med avseende på denna axel är. Då tröghetsmomentet växer
med tyngdpunktens höjd över rälsen, är det tydligt, att ett högt tyngdpunktsläge
befordrar långsamma utjämningssvängningar, som motverka stötimpulserna och samtidigt
jämförelsevis litet anstränga lokomotivets fjädrar och förbindningar av olika slag. Att
stora oavfjädrade massor äro skadliga för lokets framförande i kurvor, inses utan vidare,
då centrifugaltrycket av sådana massor utan någon utjämnande förmedling pressar mot
rälskanterna, varigenom slitning å hjulringar och räls ökas samt i ogynnsammaste
fall fara för nrspåring kan uppstå.
Tröghetsmomentet och den styrda hjulbasen inverka ävenledes å lokomotivets
egenskaper i kurvor. Vid infarten i en kurva utövas ett tryck mot skenorna,
starkare ju större hastigheten och ju mindre kurvans krökningsradie är. Detta tryck
växer även med lokomotivets tröghetsmoment med avseende på dess vertikala
centralaxel; ty ju större detta moment är, desto kraftigare motsätter sig lokomotivkroppen
den påtvungna vridningen i kurvan. Längden av lokomotivets styrda del inverkar på
slingerrörelserna i sådan riktning, att gången blir stadigare, ju större avståndet är mellan
de förande hjulcentra. Vid boggielokomotiv spelar tröghetsmomentet kring den vertikala
centralaxeln mindre roll, enär boggierna alltid kunna mer eller mindre oberoende av
lokomotivkroppen anpassa sig efter slingerimpulserna; särskilt gäller detta vid kopplade
boggier, där dragkraften ej överföres genom boggiernas centrumtappar.
Nyssnämnda fordringar leda vid lokomotiv med kopplade axlar till centralisering
av den elektriska utrustningens tyngsta delar kring lokomotivets mitt samt anordnande
av särskilda löpaxlar eller boggier vid högre hastigheter. Alternativt kan lokomotivets
axelsystem uppdelas i av varandra oberoende boggier eller kortkopplade delar, varigenom
en eljest eventuellt svårgenomförbar centralisering av drivmaskineriet kan undgås.
Fordringarna på frihet från resonans tillhöra ett av de svåraste spörsmålen särskilt
vid elektriska lokomotiv av s. k. vevstakstyp. Mekanisk resonans kan vara av flere
slag, allt efter de orsaker, som framkalla densamma. Den kan förorsakas dels genom
skenstötar, om den avfjädrade lokomotivviktens svängningstid har ett lämpligt förhållande till
stötimpulsernas intervall, dels genom variationer i dragkraften under liknande
förutsättning. Detta slag av resonans kan förekomma vid lokomotiv av alla typer vid vissa
hastigheter, men är jämförelsevis lätt att hålla inom oskadliga gränser. Den farligaste
resonansföreteelsen är emellertid den, som vid vevstakslokomotiv förorsakas genom
inter-ferens mellan av hastigheten beroende stötar och de roterande massornas
egensvängnings-tider, och som ytterligare försvåras genom lagerspelens inverkan. Det är jämförelsevis
lätt att teoretiskt visa, att lagerspelet ändrar kraftfördelningen i driwerket och inför
stötföreteelser vid passerandet av vissa vevstakslägen. Om lagerspelen äro väsentligt
större än de av tryck resp, dragning framkallade normala längdförändringarna i resp,
vevstakar, kunna dessa stötar bliva särskilt farliga och förödande för lagrens bestånd, i
36—220535. Uppfinningarnas bok, III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
