Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
synnerhet om nyssnämnda förutsättningar för resonans äro uppfyllda. Ett flertal
vev-stakslokomotiv hava måst betraktas som mer eller mindre misslyckade på den grund att
den mekaniska konstruktionen ej varit tillräckligt kraftig att kunna motstå de stötar
och vibrationer, som härrört från opåräknade resonansföreteelser av detta slag.
Förutom vid de konstruktiva problemen rörande lokomotiv och motorvagnar hava
väsentligare svårigheter mött enfassystemet å ett annat område, nämligen
störningsverk-ningar å angränsande svagströmsledningar. Utan att gå in på närmare detaljer i
hithörande frågor, som kräva en hel del teori för en fullständigare behandling, torde vara av intresse
att lämna en helt kort orienterande framställning av det viktigaste å området i fråga.
Störningar från växelströmsledningar äro i huvudsak av två olika slag: statiska och
induktiva. De förra härröra av det elektriska fältet kring en ledare under spänning och
föranleda en mot detta fälts styrka svarande uppladdning av angränsande ledare, m. a. o.
en statisk induktion, även kallad influens. Denna blir givetvis av större betydelse vid
högre spänningar och är vid de spänningar på 10 000—15 000 volt, som vid enfasbanor i
regel användas, understundom besvärande såväl med hänsyn till
svagströmsledningar-nas ostörda fungerande som till deras risk för personalens säkerhet. De induktiva
störningarna härröra från det av banströmmen framkallade magnetiska fältet och äro
under i övrigt lika förhållanden proportionella mot denna ström. Dessa störningar äro
särskilt svåra vid kortslutningar, men kunna även under normala förhållanden i
avsevärd grad inskränka angränsande telegraf- och telefonlinjers brukbarhet.
Nämnda slag av störningar framkallas även i viss omfattning av vanliga trefasiga
kraftledningar, men äro i regel där vida mindre besvärande, enär induktionerna från en
dylik lednings tre faser till större delen neutralisera varandra, om svagströmsledningen
ej är förlagd alltför nära kraftledningen. Vid en enfasig banledning, där ett avsevärt
avstånd skiljer kontaktledningen från dess återledning, skenorna, kan balans mellan
induktionsverkningarna av fram- och återledning endast ofullkomligt äga rum. Enär
skenorna äro jordförbundna, kan den statiska induktionen överhuvud taget ej balanseras
av ledningen själv; och vad beträffar den elektromagnetiska induktionen, förhindras en
sådan balansverkan därav, att en avsevärd del av återledningsströmmen läcker ut i
jorden från skensträngarna för att åter ingå i skenorna mot linjens ändpunkter—alltså samma
förhållande, som ger upphov till den vid likströmsbanor ofta besvärande elektrolysem
Åtskilliga medel hava föreslagits, åsyftande svagströmsstörningarnas motverkande;
och i de följande beskrivningarna över olika anläggningar komma några sådana att
närmare beröras. En åtgärd, som under alla förhållanden bidrager till nedpressande av båda
slagen av induktionsverkningar, består i utflyttning av svagströmsledningarna från banan.
Men då för en önskvärd reduktion av störningsverkningarna ett avstånd av åtskilliga
hundra meter mellan ledningarna erfordras, kan en nöjaktig utflyttning i många fall ej
äga rum, och man måste därför tillgripa andra metoder i samverkan. Influensen kan
exempelvis motverkas genom uppläggande av en kompensationstråd, laddad med
motsatt potential mot kontakttråden, en metod, som på några anläggningar praktiserats. För
upphävande av den elektromagnetiska induktionen hava föreslagits distributionssystem
av olika slag, samtliga gående ut på att i möjligaste mån minska läckningsströmmen från
skenorna. Några dylika komma att beröras i det följande. Slutligen har i en del fall i
samband med andra åtgärder även tillgripits förläggning av svagströmsledningarna i
kabel utefter banan, vilket ävenledes medfört gynnsamma resultat.
Som i det föregående omnämnts har järnvägselektrifiering medelst enfasig
växelström utvecklats efter något olika linjer i Amerika, där 25-periodssystemet är
förhär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
