Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
kande i denna tanke; all drift med elektriska fordon skulle genom kontaktledningens
bortfallande avsevärt förenklas i anläggning. Förhoppningarna hava emellertid endast
delvis gått i uppfyllelse så till vida, som ackumulatordrift för vissa lättare behov visat
sig såväl tekniskt som ekonomiskt fördelaktig, medan den för tyngre trafik i båda
avseendena kommer till korta. Orsaken ligger huvudsakligen däri, att ackumulatorernas
utrymme, vikt och kostnad ej kunnat nedbringas i tillräcklig omfattning för att
möjliggöra deras användning för traktionära ändamål vid större effektbelopp, varjämte
underhållskostnaderna äro betydande. Utvecklingen av de lätta alkaliska ackumulatorerna
av Jungners och Edisons typer samt blyackumulatorns fortgående fulländning har
visserligen medfört en utvidgning av området för ackumulatorfordonens ekonomiska
användbarhet, men detsamma är dock fortfarande relativt begränsat.
Fig. 621. Ackumulatorvagn för preussiska statsbanorna.
För elektriska lokomotiv med kortare aktionsradie och mindre effektbelopp användes
ackumulatordrift med fördel över allt, där elektrisk drift är önskvärd, men där
överjords-ledning skulle medföra störande komplikationer, exempelvis för vidsträckta
rangerings-spår, vid fabriksdrift i en hel del fall samt likaså vid bergverk, där det ofta nog kan vara
svårt att anbringa kontaktledningar eller där sådana kunna medföra olägenheter eller
fara. Exempel på dylika tillämpningar hava lämnats i ett föregående kapitel.
För järnvägsdrift i egentlig mening hava däremot, som nämnts, ackumulatorerna
nått en mera blygsam utbredning, i trots av att försöken å detta område påbörjades ganska
tidigt. Så igångsattes redan 1896 i Tyskland de första ackumulatordrivna
järnvägsvagnarna, huvudsakligen för förstadstrafik. År 1907 tog preussiska järnvägsförvaltningen
upp försök med ackumulatorvagnar, vilka utföllo så gynnsamt, att något år senare ett
60-tal vagnar beställdes. Dessa voro utrustade med batterier om 168 celler
(blyackumulatorer) på sammanlagt 120 kilowattimmar och kunna för varje laddning löpa en sträcka
av 100 km vid en hastighet av 60 km per timme. Batterierna äro anbragta vid vagnens
ändar under en avtagbar överbyggnad. Vagnarna äro försedda med tvenne 85 hkrs
motorer av vanlig motorvagnstyp. Senare insattes vagnar med ännu starkare batterier med en
aktionsradie av upp till 180 km., medan de nyaste uppnått 300 km.
I Amerika hava en del vagnar med Edison-ackumulatorer satts i drift på olika
banor, så vitt bekant med gott resultat. Däremot har ingenstädes med framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
