Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Användning av den elektriska strömmens värmeverkningar, av A. D. Widström - Elektriskt värme i bostaden och hushållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKT VÄRME I BOSTADEN OCH HUSHÅLLET. 611
vägen för de elektriska värmeapparaternas införande. Det visade sig nämligen mycket
svårt att uppnå någon större hållbarhet hos värmemotstånden. Efter någon tids
användning uppkommo sprickor i den emalj, som omgav motståndstrådarna, så att luften fick
tillträde till dessa, varefter de mycket snart förstördes genom oxidation. Man övergick då
till att använda platina som motståndsmaterial dels i form av tråd och dels såsom en tunn
hinna anbragt på ett lager av emalj eller på ett blad av glimmer. Denna metall motstår
de högsta temperaturer, som kunna förekomma i en elektrisk kokapparat, men om
värmeelementet utföres av platinatråd, blir det synnerligen dyrbart. I elementen med
platinahinna, en konstruktion som infördes av firman Prometeus i Frankfurt a. M., är
metallmängden däremot så obetydlig, att den ej nämnvärt influerar på kokapparatens pris.
Så t. ex. användes i ett element för 3.5 amp. en metallstrimma av 16 mm. bredd och V4000
mm. tjocklek motsvarande en area av 0.004 kvmm. och en strömtäthet av 875 amp. per
kvmm. Konstruktionen innebar visserligen en förbättring i förhållande till element med
i emalj insmält motståndstråd, men på grund av metallens och underlagets olika
utvidgning vid uppvärmning uppstod lätt efter någon tids användning en spricka med åtföljande
strömavbrott i metallhinnan.
Det dröjde ända till omkring år 1907, innan dessa svårigheter övervunnos i och med
framställandet av en för elektriska värmeelement lämplig metallegering. Det första
patentet å ett sådant motståndsmaterial uttogs år 1907 av Marsh i Förenta staterna, ett
liknande tillverkades av Driver-Harris år 1908 och av General El. Co. något år
senare. Den nu använda legeringen, som består av c:a 15 % krom och 85 % nickel utan
någon annan tillsats, är synnerligen värmebeständig, den oxiderar icke nämnvärt, även
om den under längre tid hålles vid en temperatur av 1 000° C. vid fritt lufttillträde. Den
är även relativt billig, och dess specifika motstånd är c:a 10 ggr så stort som platinans.
Utan överdrift kan man påstå, att införandet av detta motståndsmaterial betytt mera för
utvecklingen av de elektriska värmeapparaterna än någon tidigare uppfinning på området.
Kromnickel användes nu också allmänt i elektriska värmeelement för alla slag av
kokapparater utom i sådana, där någon högre temperatur icke kan ifrågakomma, såsom t. ex.
vid kaminer för rumsuppvärmning o. d. I detta fall fordras ingen större
värmebeständighet hos motståndstråden, och då äro de billigare materialen: konstantan, nysilver, järn
o. s. v. naturligtvis att föredraga. Även förekommer, särskilt vid ugnar,
motstånds-materialet »Silit» sedan år 1913 tillverkat av Gldrueder Siemens i Berlin. Siliten, som
är en förening av kisel och kol, framställes i form av stavar, och en av fördelarna vid
dessa motstånd är, att de äro tillräckligt staika att bära sig själva, så att stöd av eldfast
isolationsmaterial, som äro nödvändiga vid trådmotstånd, icke behöva användas.
Efter denna översikt av de elektriska värmeapparaternas utvecklingshistoria skola
vi något närmare omnämna de viktigaste av de typer, som f. n. förekomma. Det är helt
naturligt, att sådana elektriska värmeapparater, som hava liten effektförbrukning och
tämligen ringa användningstid, varit de som först och lättast vunnit användning, emedan
strömkostnaden här spelar en obetydlig roll i förhållande till de allbekanta fördelarna
av bekvämlighet, yttersta renlighet m. m. Vid apparater avsedda att motsvara ett större
värmebehov måste man däremot taga mera hänsyn till den ekonomiska sidan, och då en
jämförelse beträffande direkta kostnader ej alltid utfaller till elektricitetens fördel, har
naturligtvis införandet av sådana större apparater gått vida långsammare. Till den
första kategorien av värmeapparater kan man räkna det elektriska strykjärnet,
kaffe-och tekannor och mindre kastruller med direkt uppvärmning m. fl., till den andra
apparater avsedda för reguljär matlagning i köket. Bland den först nämnda gruppen intager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
